Den mångåriga erfarenheten utomlands sedan 2004 har gjort att Peder Drott, som jobbar på Universitetssjukhuset, US, i Linköping, nu är den i Sverige som utför flest sådana operationer. Han är också den som initierade samarbetet som hjälpt många barn i Kosovo med urinproblem.
– När vi hade jobbat ett tag kom vi fram till att försöka utreda de här patienterna bättre och då började vi prata om att titta på blåsfunktionen, det vi kallar urodynamik så att vi opererar rätt patienter.
NT träffar Peder Drott i september när ett sjukvårdsteam från Kosovo är på US i Linköping för att lära sig att ställa rätt diagnos på barn med urologiska besvär. På plats finns även Sven Mattsson, överläkare och barnneurolog, och Gunilla Glad Mattsson, sjuksköterska, uroterapeut. Tillsammans utgör de tre det östgötska team som de senaste åren hjälpt många barn i Kosovo som har besvär med att kissa normalt. Urinvägsinfektion är en ganska vanlig sjukdom hos barn. Infektionen orsakas av bakterier som kommer in i urinröret och vidare upp i urinblåsan.
– Även i Sverige är det väldigt vanligt med de här problemen. Men eftersom det är så många fler barn där så är det fler barn som drabbas, säger Gunilla Glad Mattsson.
Det unga landet
Hälften av befolkningen i Kosovo är under 25 år – en hel generation saknas efter kriget. Därför får sjukvården ägna stor kraft åt att behandla tillstånd som är vanligt bland yngre. Det kan handla om obehandlade urinvägsinfektioner som på sikt är farligt eftersom det kan påverka njurarna. Det kan även handla om barn som fötts med missbildade urinvägar vilket kan åtgärdas med kirurgi. Ibland kan barn få hjälp genom relativt enkla insatser, enligt Gunilla Glad Mattsson.
– Oavsett problem är det viktigt med bra rutiner, som att sova, äta, dricka och gå på toaletten någorlunda vettigt. I ganska många fall får vi komplettera med ytterligare behandlingar.
Ville inte återvända
Det var bara några veckor sedan de var i Kosovo senast. Gunilla Glad Mattsson minns sin första resa som hon gjorde för två år sedan. Efter den ville hon först inte åka tillbaka. Det var för jobbigt att se alla barn i nöd.
– Men sedan fick jag så dåligt samvete för att jag inte hjälpte till och åkte tillbaka, det är jag tacksam för i dag. Det går framåt, även om det tar tid.
I Kosovo finns inget tekniskt system för patientjournaler. Därför bär patienten själv runt på dem, ofta i en plastpåse, tillsammans med röntgenbilder och liknande.
Socialt handikapp
Att inte kunna kissa alls eller inte kunna styra sin blåsa kan vara ett enormt handikapp i sociala sammanhang. I Sverige får de här barnen hjälp, men i Kosovo kan man inte hantera problemen fullt ut än. Dels för att man behöver mer kunskap, dels för att det saknas pengar, man har inte ens råd att erbjuda de billigaste åtgärderna som att lära barnen kissa med kateter. Sjukvården är gratis, liksom rådgivningen, men det är mycket runtomkring som kostar pengar.
– Om man behöver göra en röntgen exempelvis så får familjen köpa kontrastvätskan själv. Och det är inte alltid som man har råd med det eller att det finns på apoteken, säger Peder Drott.
Sjukhuset i Pristina ska serva 2,5 miljoner invånare, men har en budget som är lika stor som Linköpings akutmottagning som servar 250 000 invånare. Därför är det viktigt att man ger rätt vård till rätt patient. Peder Drott har sett hur resurser slösas bort i bristen på kunskap, som att man genomför en röntgen utan kontrastvätska.
– Det är en helt onödig undersökning eftersom man ändå inte kan tolka röntgenbilderna efteråt.
Rätt diagnos
Sven Mattsson berättar att förutsättningarna växer för att hjälpa fler barn i Kosovo.
– Det finns kirurgi, det finns mediciner, men det gäller att erbjuda rätt behandling för varje barn. Och vi försöker förmedla att det är ett helt koncept. Om barnet exempelvis ska få kateter så kan barnet känna rädsla och behöva förberedas, liksom föräldrarna. Man måste skapa en lugn miljö för undersökningar, säger han.
De har även lärt sig mycket av sina kollegor i Kosovo, bland annat att jobba med små resurser och tänka på ett nytt sätt.
Inga handikappade
Det finns mycket kvar att uträtta i Kosovo för teamet. Bland annat har de sett att grovt handikappade barn i Kosovo aldrig kommer till sjukvården.
– De finns i samma utsträckning där som här, säger Peder Drott. Det kan vara barn med ryggmärgsbråck och liknande och där vet vi av erfarenhet att urologiska problem blir en följd.
– Vi vet också att de barnen kan få ett mycket bättre liv om de får rätt hjälp, säger Gunilla Glad Mattsson.
Peder Drott har även jobbat mycket i Bosnien och där ligger man lite före Kosovo inom sjukvården.
– Det är stor skillnad på attityd, resurser och engagemang. Där kan man leva på sin lön på sjukhuset så därför kan man ägna mer tid åt sitt sjukhusarbete. Därmed blir det mer likt vår kultur och det finns en budget. Och sedan är nog utbildningsnivån högre generellt i Bosnien, även på läkarnivå.
Att växla mellan den moderna vården i Sverige till det fattiga Kosovo är kämpigt emellanåt. Inte minst för att de ser så många barn som borde få hjälp.
– Man är riktigt tagen. Och det är tufft, vi pratar mycket med varandra om det vi är med om, säger Sven Mattsson.
– Sedan måste man ha realistiska förväntningar på vad man kan åstadkomma, och det är nog svårast för man vill så mycket och det är så små steg som tas, säger Peder Drott.
– Ju fler gånger jag varit där, desto mer förstår jag det som händer där och varför det ser ut som det gör, säger Gunilla Glad Mattsson.