Bäst att ta det lugnt Blankisen finns kvar!
Med livet som insats vågar hon sig ut. Blankisen ligger fastfrusen framför porten. - Jag har inte sett min vänninna på nästan fyra månader.
Foto: Michael Svensson
Hela vintern har hon våndats. Precis som många andra Norrköpingsbor.- Mina barn kommer hit. Men själv går jag sällan ut. Jag är rädd att halka och slå ihjäl mig.NT prövar att ta sig fram till porten. Det går inte utan dubbar. Jätterädda
"Jättedåligt" hojtar Malena Axelsson och Anki Simón från hemtjänsten. De passerar platsen på väg till nästa brukare.- Vi har halkat oss fram hela vintern. Speciellt på kvällarna är vi jätterädda. Det är kolsvart ute och vi ser inte isfläckarna.Törs inte gå ut
Men mest oroar sig undersköterskorna för alla som har svårt att gå.- Många har rullstolar. Men dem törs vi inte ta ut, säger Malena Axelsson. Sedan snön föll i december har äldre och handikappade undvikit att gå ut. - Somliga har inte kommit ut på hela vintern, vitsordar Anki Simón.Är detta rimligt, kan man fråga sig?- Nej, vi kämpar varje dag för att folk ska kunna gå ut, säger Mathias Kronberg på tekniska kontoret."Vi gör vad vi kan" är svaret som alla som klagar får. Men frågan är om det räcker. Kommunen nerringd
Kommunen ansvarar för att vägen, som går förbi Märta Rickhammars port, plogas och sandas. Den fortsätter ner i en vägtunnel.- Någon kommer snart att bryta benen, menar Märta. Hon har upprepade gånger ringt till kommunen. Utan resultat. Glansisen är kvar och växer till. Kommer ta tid
- Vi sandar varje dag. Men det hjälper inte. På dagen smälter isen och sanden sjunker ner. På natten fryser smältvattnet till och det blir halt igen. Mathias Kronberg låter uppgiven. Mildvädret gör att isen tinar och fryser om vartannat. - Framförallt gäller det att få bort isbalkarna på vägarna. Men det kommer ta tid. Eftersom det är mycket snövallar kommer det att bli mycket smältvatten som fryser till, förklarar han. Inte på fyra månader
Märta Rickhammar har aldrig upplevt en vinter som denna. Hon har bott på Norrköpings högsta punkt sedan 1985.- En granne har inte varit ute på en och halv månad. Själv besökte hon sin väninna i november senast. Det var då hon fyllde åttio. - Det går inte att ta sig över isbalkarna utanför hennes hus. Får du mat?- Ja, med ett nödrop. Livsmedelshallen här skottar bort snön, men inte mer. - Stigen intill är också så smal att jag riskerar att ramla omkull.Hon sitter vid matbordet och ser ut över kvarteret och Norrköping. Så lockande, men så fjärran. Hon vågar inte ta buss 119. Hållplatsen vid Kristinaskolan är glashal.Centralt och ändå inte
Märta Rickhammar har vuxit upp i Norrland. I Skellefteå. Hon är van vid snö och is. Sin barndom tillbringade hon på skidor. Vintern har aldrig inneburit ett problem.Förrän nu, 78 år gammal tvingas hon för första gången stanna inomhus. - Det är med livet som insats jag vågar mig ut. Ändå bor jag centralt.Hon säger det inte, men man förstår att tillvaron förefaller absurd. För att inte säga livsfarlig.
Så jobbar vi med nyheter