Bengt Pileby har skrivit boken om sitt liv

En annan titel är "Redaktionsbudet". Författaren säger själv att tiden som springpojke på NT kom att prägla hans liv.
"Farfar berättar" är en tredje titel. Den tänkta läsekretsen är i första hand hans närmaste ättlingar. "De som kommer efter oss skall få veta hur vi hade det. Förr kunde man berätta för barn och barnbarn. Nu, när vi ofta bor långt från varandra, kan det vara svårare att låta den muntliga informationen komma till sin rätt. Berättandet får nu ske med ordbehandlarens hjälp", skriver han i sitt förord.
- Fast egentligen skrev jag ju för min egen skull, säger Bengt Pileby där han sitter med den färdiga boken med marmorerade pärmar.

Började skriva 1991
Under arbetets gång upptäckte han hur lustfyllt det är att skriva ner sina minnen.
- Jag vill uppmana alla att skriva. Det är så himla roligt! säger han och medger i nästa andetag att hans hustru härsknade till ibland när han skrev för mycket.
Bengt Pileby började sitt memoarskrivande 1991 på en elektrisk skrivmaskin och satte punkt, åtminstone för tillfället, 2005. Då var han inne på sin tredje dator. Det var ett av barnbarnen som lärde honom att hantera den nya tingesten, som han finner smått fantastisk.
Under skrivandets gång hade han stöd av en samling kalendrar där han gjort noteringar under ett
trettiotal av sina yrkesverksamma år. Några kusiner och sysslingar har lånat ut en del anteckningar om släkten. Men det mesta öste han ur minnets rika källa.
- Man minns mer än man vågar hoppas på. Det poppar upp när man sitter och funderar. Problemet är att sovra.
Bengt Pileby hette från början Pettersson, men det fanns tre andra med samma efternamn på NT, som var hans första arbetsplats. Varför det blev just Pileby som han bytte till kan han inte förklara, mer än att det var tvunget att vara ett namn som började på P.
- Blivande hustrun hade monogram på gång.

Redaktionsbud
I våras firade Bengt Pileby och hans hustru Märtha diamantbröllop. Det var 60 år sedan de gifte sig, och det var 71 år sedan han tog sitt första steg in i arbetslivet när han som 15-åring fick jobb som redaktionbud i hemstaden Norrköping.
Livfullt berättar han om sina allmänbildande arbetsuppgifter: Till fots och med cykel tog han sig stan runt och samlade in information som skulle vidare till NT:s redaktion på Hospitalsgatan: börslistan, pastorsexpeditionernas predikoturer, rapporter från rättegångar. Det gällde att ha flinka fingrar när man skulle riva av nyhetstelegram eller sätta in nya pappersrullar i teleprint-rarna.
"Ett litet steg i karrären men ett stort kliv in i de vuxnas spännande värld" skriver Bengt om den
1 juni 1937, när han antogs som typograflärling på NT. Att han hade fallenhet för typografyrket visar bland annat det faktum att han vann en rad tävlingar inom hantverket.
Självklart har han varit noggrann med formgivningen av sin memoarbok. Fyllda 85 gick han dessutom med i ett sällskap för amatörbokbindare, och nu har han bundit in ett antal exemplar av boken för hand.

Chef på annonsbyrå
På 1950-talet flyttade Bengt med Märtha och sonen Thomas till Örebro, för att arbeta som chef på en annonsbyrå.
Reklam- och informationstryck är vad Bengt Pileby ser som sin "hemmaplan". Fram till pensioneringen sysslade han med trycksaker. Bland annat ansvarade han för den tekniska produktionen av Sveriges Radios och tv:s julkalender i 30 år, från 1970. Fortfarande som 80-åring var Bengt Pileby engagerad i kalendertillverkningen året runt, om än på deltid. "Alla kalendrar finns inramade och upphängda på kontorsväggarna. Trevligt minne att lämna efter sig", skriver han.
Bengt och Märtha bor kvar i Örebro. Men somrarna tillbringar de i den östgötska skärgården, där de i ett halvt sekel hyrt en ombyggd lanthandel i Rönö.
Denna trakt ägnas ett särskilt kapitel i memoarboken. För Bengt Pileby skriver inte bara om sitt eget liv. Han skildrar tidstypiska skeenden, gör historiska återblickar och jämför med hur samhället ser ut i dag. Och han visar foton. Precis som farfäder brukar göra när de berättar för sina barnbarn om svunna tider.
- Det svåraste av allt var att avsluta boken, erkänner han.
Så har det sista kapitlet också fått namnet "Det ofullbordade?". Och i en av de allra sista meningarna förvarnar författaren: "Det kan komma supplement."

Bengt Pileby har skrivit boken om sitt liv

"Någon gång ska de första raderna skrivas". Det är en av titlarna på Bengt Pilebys bok om sitt liv.