– När jag var student i Linköping 1981 visades ”Ur marionetternas liv”, säger Norrköpingssonen Jan Göransson, som i grannstaden då läste kulturvetarlinjen och i dag är både filmvetare och presschef på Svenska Filminstitutet.
Vissa scener upplevde han som otippade att det var Ingmar Bergman som hade gjort.
– Fassbinder som var väldigt populär i Europa på den tiden var annars bland de enda som visade queera karaktärer på ett neutralt sätt. Bergman ville vara modern och i tiden, säger Jan Göransson, som också imponerats av Stina Ekblads androgyna Ismael i ”Fanny och Alexander”.
Q:et i förkortningen HBTQ står för queer, ett normkritiskt begrepp som också kan beskriva sexuella minoriteter.
– 11 eller 12 av 50 filmer har någon queer karaktär, uppskattar Göransson filmgigantens hittills ganska okända HBTQ-skatt. Bergman sägs nu ha varit genuint intresserad av homo- och bisexualitet.
Jan Göransson berättar att vissa blivit irriterade och tyckt att han övertolkat inslaget av queer i ”Persona”, men Kajsa Hedström menar att den ändå är en av de mer HBTQ-uppmärksammade Bergmanfilmerna.
Kajsa Hedström är projektledare för Bergmanåret och Stiftelsen Ingmar Bergman, som i år firar filmskaparens 100-årsjubileum. Under kvällen lyfter hon särskilt kvinnornas roll för hans framgång och bidrag till filmhistorien.
– Vissa filmer har inte ens några män i bild och det är ofta kvinnorollerna som är mer komplexa medan männen är mer endimensionella, säger hon.
Att göra film är ett kollektivt arbete och många kvinnor har bidragit såväl framför som bakom kameran till Bergmans filmer. Liv Ullmann lyfts som en av de mest betydelsefulla skådespelarna, medan klipparna Ulla Ryghe och Siv Lundgren nämns som viktiga bakom kulisserna.
Pensionären Jörgen Lindström har bara bott i Norrköping ett par år. Han blev dock spontant inbjuden som kvällens hemliga gäst. Varför? Han var barnstjärna i bland annat Bergmanfilmerna ”Tystnaden” (1963) och ”Persona” (1966).
– Jag hade aldrig särskilt svårt för det, säger han, som också hade titelrollen i ”Åke och hans värld” (1959).
– 1956 ringde pappa till Sveriges Radio och sa: Jag har en 5,5-åring som kan läsa här, behöver ni någon? Så när vi spelade in ”Tystnaden” hade jag redan hållit på i 6 år.
Under året visar Cnema flera Bergmanfilmer och i foajén står en utställning om hans konstnärskap.