Biolog ifrågasätter inlärning
Människan är programmerad för ett liv på stenåldern. En tid när barnen lärde sig av de vuxna.Men i dagens skola ska eleverna själva söka kunskap. Det leder inte till optimal inlärning, hävdar biolog Sverre Sjölander.
Det innebär att vi som grundkonstruktion är programmerade för stenåldern, säger Sverre Sjölander, som underhöll 600 deltagare under den tredje tvådagarsbiennalen för specialundervisning och särskola i Linköping.
För stenåldersmänniskan var det viktigt att känna igen ansikten. Främlingar måste kunna skiljas från stammens medlemmar.
Likaså talar vårt biologiska system om att inte äta mat som vi blivit sjuka av tidigare. Det var en viktig egenskap för att överleva på stenåldern.
Hjärnan är också byggd för att lära sig olika saker i olika åldrar. Vissa baskunskaper måste in i en viss ålder. Matematik bör läras in tidigt, språk likaså.
Därför ifrågasätter Sverre Sjölander metoden i dagens skola där barnen själva ska söka kunskap och lärarna ska vara handledare.
Om barnet först ska söka sin egen kunskap, hur ska barnet veta vilken kunskap hon ska söka?
<p><b><font size="2">Göken säger koko</font></b>
Som biolog drar han paralleller mellan djur och människor. Enligt den biologiska modellen har djur medfödda program. Göken behöver inte lära sig att säga"koko". Den vet när den ska flyga till Afrika och när den är framme.
Vissa egenskaper i hjärnans program kan dock modifieras. Fåglarnas medfödda flygförmåga kan förbättras för att till exempel kompensera för små vingar.
På samma sätt är det med människor. Vissa egenskaper, som att kunna röra fingrarna, är medfödda och ändras inte. Det gör däremot vårt språk. Vi kan lära oss nya ord hela livet. Men vår dialekt som vi lärt som barn sitter oftast där den sitter. Den anger härkomst och står inte öppen för modifikation. Dialekten var ett kännetecken för stenåldersstammen.
På den tiden sågs äldre med sina många erfarenheter som 100 procent pålitliga.
Om de sade att ormen var giftig behövde inte barnen kreativt ifrågasätta om de hade rätt. Man gör som man blir lärd och frågar inte varför, säger Sverre Sjölander som också är professor på Linköpings universitet.
<p><b><font size="2">Rabblade ramsor</font></b>
Så var det länge i den svenska skolan. Eleverna skulle lära sig saker utantill och kunna rabbla hela landets flora och multiplikationstabellen. Systemet hade sina fördelar.
Man kan lära sig saker utan att alltid förklara vad det går ut på, menar han.
På 1970-talet ansågs alla elever kunna sjunga, rita och räkna. Misslyckades de var det lärarnas fel. Man såg inte heller någon skillnad mellan pojkars och flickors utveckling.
Uppfattningen att "alla kunde allt" var en reaktion mot nazismen då biologin skandaliserades.
<p><b><font size="2">Motståndet lever kvar</font></b>
Motståndet mot att människor har olika biologiska förutsättningar lever kvar än idag. Det tycker Sverre Sjölander är synd, även om han självklart förstår reaktionen mot nazismen.
Man har alltid utgått från att alla ska ha samma undervisning i samma ålder.
Om undervisningen anpassades efter olika elevers utveckling skulle de lära sig mer. Till exempel har Sverre Sjölander noterat att pojkar i 12-13-års åldern är mer mottagliga för naturkunskap än flickor i samma ålder.
Pojkarna tycker det är kul när det smäller och kokar medan tjejerna generellt intresserar sig mer för hur folk fungerar. För dem vore naturkunskap lämpligare ett par år senare.
En skola som inte tar hänsyn till det kanske missgynnar tjejerna, menar Sverre Sjölander.
Så jobbar vi med nyheter