Ekorrar tyckte vi inte om hemma hos oss. För på min mammas servering fick vi ofta jaga bort den lilla gnagaren från brödavdelningen. Han, naturligtvis en han ansåg jag, älskade kakor. De fanns i stora burkar. Utan lock så att servitriserna snabbt kunde fylla faten.När en kaktjuv sågs skutta bland burkarna blev det jakt. Men vi lyckades nästan aldrig gripa tjuven utan han smet ut , med älsklingskakan dröm i gapet, genom en svängdörr precis som en servitris passerade.Oräkneliga gånger våldgästade kurre mitt och andras matfat, om vi inte var uppmärksamma. Ekorrar var pest och pina. Utom för min kompis bror. Han fick två kronor för varje fälld kurre.Med åren blev ekorrarna färre. Arten verkade nästan utdöd. Men nu har den återhämtat sig och efter helgens händelse när jag fick "plockhjälp" av kurre är han favorit.Kurre samlade hasselnötter. Han for som ett jehu mellan buske och gömmor. Plötsligt var han bara metern ovanför mig, med en nöt i gapet fortsatte han girigt att leta fler. Så tappade han en nöt. En till hamnade på backen. Men den tredje föll rätt ned i min hand.
