Birgitta och Peter förvandlade villan till ljusslott
Det milda skenet från 159 stearinljus fyller hela våningen, från det hemtrevliga köket med röda träljusstakar på spishyllan till den kyliga punchverandan.
Ett hörn av matrummet, som Peter ibland kallar slottsrummet. Ljusstaken på väggen är från 1890-talet, precis som huset.
Foto: Fotograf saknas!
Dörren till badrummet är vacker i sig, med en utsirad portal. Och där innanför brinner sammanlagt sju ljus. Två i fönstret, som är bevarat intakt sedan husets byggår, 1896. Tre på det lilla bordet mitt emot. Och två höga, som har en brinntid på 70-80 timmar, i duschutrymmet. De är placerade i mässingsljusstakar av olika höjd, och deras sken reflekteras i taket som är målat som en stjärnhimmel i mörkblått och guld.
Ljus i miljö. Det är Peters och Birgittas stora intresse. När Peter som 26-åring köpte den stora trävillan Gustafsvik i Gnesta var den ett fallfärdigt ruckel. Nu är den ett ljusslott. Att stiga in genom dörren är som att gå rakt in i en riktig julsaga. Men vägen dit har varit lång.
- Under de första åtta-tio åren la jag all ledig tid på huset, säger Peter.
I första hand renoverade han, med hjälp av goda vänner, de tre andra lägenheterna i huset. Så sent som för några år sedan stod Peters och Birgittas egen våning färdig. Och efter det har deras passion för ljus bara vuxit.
Peters intresse för stearinljus hänger med sedan barndomen i Malmberget, där hans pappa var färghandlare. På den tiden var det vanligt att färghandlare sålde ljus, och pappan hade ofta med sig kvaddade ljus hem som familjen kunde njuta av.
Reflexer i mässingen
Peter berättar detaljerat om stearinljusets historia. Köksbänken är full av gamla prislistor, kataloger, reklamblad och till och med barnböcker utgivna av Liljeholmens stearinljusfabrik. Peter hittar dem på auktioner och loppmarknader. Folk i trakten runt Gnesta känner till hans passion och brukar se till att lägga undan prylar som de tror kan intressera honom.
Birgitta, som håller sig i bakgrunden, häller upp kaffe i spröda, blommiga porslinskoppar. På köksbordet står mässingsljusstakar som är tillverkade av en god vän till dem.
- Mässingsljusstakar är i stort sett det enda vi använder. Dels för att ljuslågan ger så vackra reflexer i mässingen, dels för att det är brandsäkert. Det är bara nu till jul som vi använder träljusstakar.
Brandvarnare har de naturligtvis. Peter har dessutom självmant tagit på sig uppdraget att hålla koll på brandvarnarna i de övriga lägenheterna i huset. Han för bok över när han bytte batterier senast.
Färgade ljus i rött och grönt är också något som hör julen till. Möjligen eldas det gula ljus till påsk. Annars är det vita ljus som gäller för makarna Svensson. Variationen är stor nog ändå.
- Vi har alltid runt 80 olika modeller hemma. Så om du hör någon säga att det är omöjligt att få tag på ljus till deras ljusstakar kan du hänvisa dem hit, säger Peter och ler.
220 timmar. Så lång brinntid har deras största och tjockaste ljus. Nu är det bara några decimeter kvar av detta ljus, som har brunnit i tre jular. Men när de var på besök på Liljeholmens fabrik i Oskarshamn i våras fick de ett nytt likadant. Det står högtidligt välkomnande vid ingången från hallen till vardagsrummet.
Carl Larsson inspirerar
Peter och Birgitta lägger stor möda på placeringen av ljusen. Peter inspireras av böcker med gamla bilder. När han skulle lysa upp vedspisen inne i köket tittade han mycket på Carl Larssons målningar från Sundborn.
- Och en av de bästa julklapparna jag kan få är böcker med bilder målade av Jenny Nyström. Hon var en förgrundsgestalt inom ljussättning, säger han om den folkkära julkortskonstnären.
Den gedigna 1800-talsvillan inspirerar honom. Han funderar mycket på hur stearinljus kan ha använts här en gång i tiden och försöker efterlikna det. Men eftersom han är elektriker i grund och botten kan han inte låta bli att stötta upp med modern punktbelysning.
Brinner med torr skål
Rent juridiskt betecknas fastigheten där de bor som "kulturhistoriskt intressant". Det är en av anledningarna till att Peter och Birgitta bara använder stearinljus. Ljus gjorda av paraffin sotar mer.
- Riksantikvarieämbetet rekommenderar att man bara använder stearinljus i känsliga miljöer i äldre kulturbyggnader, säger Peter som inte har några problem med att skilja äkta stearinljus från andra ljus.
- Ett äkta stearinljus brinner med en ganska torr skål, och om du skrapar med nageln på det pulvriseras ytan. Om du i stället får loss en lång, rullad sträng är det ett paraffinljus, säger han.
Det är bara vid speciella tillfällen som de tänder så många ljus som i kväll. I vanliga fall har de kanske hälften så många ljus tända, det vill säga ett åttiotal. Ljusåtgången är ändå så stor att de köper direkt från fabrikanterna. Stöper själva gör de inte - det är svårt att på egen hand tillverka ljus med så hög kvalitet som de vill ha.
Mellan varven skrattar Peter och säger att det har blivit som en sjuka, denna passion för ljus. Men varken han eller Birgitta tvekar över vad det är som håller intresset levande.
- Finns det något mer vilsamt än stearinljus? Finns det något vackrare? säger Birgitta och Peter tillägger:
-Både Birgitta och jag har alltid haft rätt röjiga jobb, och jag har jobbat konstiga tider. Då måste man anstränga sig att skapa atmosfär och stämning när man kommer hem - och då är stearinljuset en kanongrej.
Så jobbar vi med nyheter