Blodprov kan hjälpa dem få svar

Känslorna var blandade, tårar och oro visades öppet. I helgen var det blodprovstagningar för de bosnier som har försvunna anhöriga.

Blodprovstagningar för bosnier som saknar släktingar påbörjades i helgen i Norrköping. Känslorna är blandade när svaren kan vara inom räckhåll om en nära anhörig är försvunnen eller död.
Foto: INGVAR ANEHED

Blodprovstagningar för bosnier som saknar släktingar påbörjades i helgen i Norrköping. Känslorna är blandade när svaren kan vara inom räckhåll om en nära anhörig är försvunnen eller död. Foto: INGVAR ANEHED

Foto: Fotograf saknas!

NORRKÖPING2004-06-21 04:00
En bror som förlorat sin pappa. En syster som förlorat sin bror. Många år har gått sedan de flydde från Srebrenica, staden i östra Bosnien-Hercegovina. Åren har gått men likväl har inte hoppet försvunnit.
- Man undrar varje dag vad som har hänt, säger den unga kvinnan.
- Jag lever på hoppet. Min pappa kanske är död men jag vill inte inse det.
Hon har inte sett sin pappa sedan hon var tio år. Det var den 11 juli 1995 som serbiska soldater kom till staden och skiljde männen från barnen och kvinnorna.
- Jag minns allt. Jag minns att min brorsdotter fyllde två år samma dag som hon skiljdes från sin pappa för att kanske aldrig mer få se honom, säger den unga kvinnan.

30 släktingar försvunna
Det är tre personer kvar nu i den nära familjen. Den unga kvinnan, hennes bror och hennes mamma. De saknar många anhöriga, runt 30 släktingar är försvunna sedan kriget på Balkan. Nu har de tre kommit till Bosniska föreningen i Norrköping för att ta blodprov.
- Det är jobbigt att vara här. Jag vill helst inte prata om det, säger brodern.
- Nu när jag är här så tror jag inte att pappa finns längre, säger den unga kvinnan och torkar sina tårar.
Blodprovstagningarna, för bosnier som har försvunna anhöriga, väckte många känslor till liv. Och hoppet som många hållit fast vid bleknar när de ska lämna sitt blod - det kan komma att matcha med någon anhörig i en DNA-databas där proverna lagras.
Det är organisationen ICMP, The International Commission on Missing Persons, som genomför blodprovstagningarna under en vecka i Norrköping, Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro. Anledningen är att försöka ge många bosnier svar på vad som kan ha hänt deras saknade släktingar. Men inga namn på de anhöriga som ska lämna blodprov får uppges, eftersom det kan försvåra arbetet med att fastställa identitet.

Fler än väntat
- Det var fler som ville ta blodprov här i Norrköping än vad vi hade väntat, säger Asta M. Zinbo, vid ICMP.
Blodprovstagningarna påbörjades i Norrköping under lördagen, men på grund av att gruppen från ICMP var försenade satte arbetet igång först vid fyra på eftermiddagen. De höll sedan på till nio på kvällen. ICMP hann då med att ta prover på 29 personer. Bara i Norrköping bor det cirka 2 800 bosnier och många av dessa är från Srebrenica, den by som drabbades hårdast av etnisk rensning.
- Många av dem som saknar anhöriga bor inte längre i forna Jugoslavien, därför söker vi oss nu till länder och städer där många bosnier bosatt sig, säger Asta M. Zinbo.

25 000 saknas
Efter kriget på Balkan saknades cirka 45 000 människor och fortfarande saknas minst 25 000 personer. Organisationen ICMP hoppas kunna samla in cirka 15 000 blodprov i Sverige, Österrike och Tyskland.
- Ju fler vi samlar in desto högre är chansen att provet matchar med någons DNA. Det är lättare att fastställa identitet med prover från flera anhöriga än från bara en. Nästan alla saknar någon släkting, men det är bara nära anhöriga som vi identifierar genom blodproven, berättar Asta M. Zinbo.
Många bosnier från hela Östergötland väntas komma till Norrköping i veckan för att ta blodprov. Blodprovstagningarna kommer att fortsätta under onsdag, torsdag och eventuellt till helgen i Bosniska föreningen i Norrköping. Proverna kommer sedan att jämföras med oidentifierade benrester.

Dölja brottet
- Det är svårt att hitta prover som matchar. Hittills har 6 700 DNA-tester träffat rätt. Det är en komplicerad process. Till 80 procent så kan vi ta prover på de benrester som vi hittar, men i bland är de för förstörda.
Asta M. Zinbo berättar om massgravarna som ständigt påträffas, men där brottet försökt döljas genom att till exempel bränna kropparna, vilket försvårar bevisningen. Också det faktum att det gått så många år sedan brotten begicks kan försvåra identifieringen.
- Några har väntat i tolv år på att få veta vad som hänt deras nära anhöriga. Och det är bättre att veta än att leva i ovisshet.
Den unga kvinnan, hennes bror och deras mamma som vandrar i ovisshet vet inte om ett svar kommer förbättra deras lidande.
- Om vi får svar kommer det att kännas hemskt att jag aldrig mer kommer få se min pappa, säger den unga kvinnan.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om