Osvaldo var en av de boende som fick vänta utanför avspärrningarna. "Jag har bara tio meter in", säger han.
Klockan var 20.25 när polisen fick in larm om att det fanns skotthåll i entrédörren till flerfamiljshuset i Hageby. Det visade sig senare att vittnen hade hört smällar tidigare på kvällen och teorin är att skotten avlossats då.
Ingen skadades vid händelsen, med polisen spärrade av ett område runt porten och lät inte boende varken gå in eller ut ur huset.
På onsdagseftermiddagen hade man fortfarande inte några frihetsberövade eller misstänkta, säger Cecilia Bergfast på polisens avdelning för grovt brott.
– Vi har hållit en del vittnesförhör och gjort en brottsplatsundersökning på platsen. Det finns en del fler förhör som vi behöver genomföra och det har säkrats lite spår på platsen, som ska skickas till NFC (Nationellt forensiskt centrum), så får vi se vad det kan ge.
Hon utesluter inte att skjutningen kan hänga med andra grova brott från den senaste veckan – som sprängningen vid "Korven" på Hagebygatan, skjutningen på Nygatan och mordbrandsförsöket på Söder.
– Det kikar vi ju på och har dörrarna öppna för att det kan göra, säger Cecilia Bergfast.
När vi åkte till platsen på tisdagskvällen vi träffade på Osvaldo, som bor i en annan trappuppgång, som också blev avspärrad. Han fick därför vänta på att komma in i sin bostad.
– Jag har bara tio meter in, säger han stående utanför avspärrningarna.
– Jag har bott i det här huset i 15 år. Det är ett lugnt område normalt, men det här är obehagligt.
Redan på onsdagsmorgonen var den trasiga rutan i entrédörren utbytt mot en ny.
På onsdagsförmiddagen var det stillsamt i området. Den sönderskjutna rutan i entrédörren hade bytts redan på morgonen och bara lite glassplitter på marken fanns kvar efter tisdagskvällens dramatik.
På baksidan av huset har de boende på bottenplan små trädgårdar. Där träffar vi Per-Göran Karlén, som bor i det utsatta huset.
– Jag märkte inget förrän polisen kom, säger han och berättar att de först inte heller ville säga vad som hade hänt.
Vad tänkte du när du fick höra att de hade skjutit på er port?
– Jag blev inte särskilt förvånad, för det händer så mycket. För några år sen blev en kille skjuten här ute på parkeringen. Jag såg alltihop då, hur en kille tog fram en pistol och sköt.
Bara lite glassplitter på marken vittnade om tisdagskvällens skottlossning.
En äldre kvinna, som vill vara anonym, bor också på adressen och berättar att hon sannolikt hörde skotten när hon tittade på tv vid 18-tiden, men att hon inte reagerade då.
– Det var nog bra att jag inte gick ut när jag hörde skotten, för att jag kunde ha råkat se nåt man inte skulle se.
Efteråt var hon orolig och hade svårt att komma till ro.
– Jag har inte sovit nånting i natt, men jag hoppas att det inte var mig de skulle skjuta, säger hon och skrattar.
– I dag är jag väldigt trött. Jag skulle ha gått till Träffpunkten, men jag får gå i morgon i stället. Då ska vi ha påskfest.
Hon har bott i lägenheten i över 20 år och gör gärna utflykter i området, men reagerar också på det återkommande våldet.
– Det händer hela tiden och det är obehagligt. På min tid skulle nåt sånt här ha rört upp hela Sverige. Men man får vänja sig, man kan inte vara rädd hela tiden.
Polis på plats vid den beskjutna porten på tisdagskvällen.
En annan boende på adressen berättar att hennes tonårsdotter var hemma och hörde skotten, som hon tror avlossades vid 18:30–19-tiden.
– Hon mår inte bra efter det här. Jag pratade just med hennes mentor på skolan och såg till att det fanns en kurator närvarande, säger kvinnan.
Familjen har bott i lägenheten i tio år, men vill helst flytta.
– Jag hade gärna flyttat redan i går. Men det kvittar ju var man bor – skiten följer efter. Jag funderar på att emigrera till Grönland, där är väl det största problemet pingviner.
En större område kring flerfamiljshuset spärrades av på tisdagskvällen.
Ett par med ett litet barn bor också på adressen och kvinnan berättar att hon var hemma och hörde smällarna.
– Det var två gånger om och kanske mer, jag var inte så fokuserad när det hände, säger hon och uppskattar att det var vid 18:30–19-tiden.
Först när polisen kom och spärrade av förstod hon vad som hade hänt. Hon fick då ringa sin man, som var hos sina föräldrar i närheten tillsammans med deras fyraåriga son – och fick stanna kvar där över natten.
– Det var bra att mitt barn inte var här. Vi har inte berättat nånting för honom. Han är för liten och förstår inte.
Kvinnan fick sen tillbringa natten ensam i lägenheten och senare kom oron också krypande.
– Jag kunde inte sova nånting. Jag gick bara fram och tillbaka till köket och tittade ut.