Star trek Into darkness börjar med ett uppdrag på en outvecklad planet. Spock (Zachary Quinto) hamnar i en riktigt besvärlig situation, men Kirk (Chris Pine) räddar livet på honom. För att kunna göra detta måste han bryta mot de flesta av Stjärnflottans regler och protokoll.
Spock är inte bara logisk utan också tvångsmässigt ärlig och en regelryttare av rang, så självklart rapporterar han sin vän och livräddare. Kirk fråntas kommandot av USS Enterprise och allt ser mörkt ut när terroristen John Harrison (Benedict Cumberbatch) slår till. Efter två dramatiska terrordåd är Kirk tillbaka i kaptenens stol och utsänd på uppdrag – att hitta och likvidera terroristen.
Det här är ingen rak actionfilm. J.J. Abrams gillar intriger och manus som tar oväntade vändningar. Här skruvas händelseförloppet både ett och två varv innan filmen är slut.
Samtidigt är Star trek Into darkness ett svulstigt äventyr, en riktig rymdopera. Manuset blir kanske onödigt krångligt på sina ställen, men tekniskt och visuellt tillhör filmen sin genres toppskikt.
Det är tydligt att det är en Star trek-film. Den står stadigt förankrad i en franchise som aldrig har ryggat tillbaka inför moraliska dilemman och svåra frågeställningar. Vad är vänskap? Lojalitet? Vilka medel får det goda använda sig av i kampen mot det onda? USA:s operationer med obemannade drönare har en direkt parallell i filmen.
Tuggmotståndet finns där för den som vill se det men filmen består i huvudsak av en lång och spännande uppbyggnad och sedan en dramatisk final. Det ger den ett väldigt driv och den känns kortare än sina dryga två timmar. Men en mellanakt hade inte skadat. Då hade Abrams hunnit utveckla de resonemang och relationer som finns, men som nu hamnar i skymundan.
Avslutningsvis måste en guldstjärna gå till Benedict Cumberbatch. Han gör en fantastisk skurk! Iskall, oberäknelig och intelligent dominerar han sina scener.
Att han dessutom är en vandrande armé visas upp i en av filmens bästa actionsekvenser, på Klingonernas hemplanet. Scenen minner mer om Warhammer 40K:s becksvarta framtidsvisioner än om Star treks hoppfullhet, men den fungerar. En film med Into darkness i titeln ska helt enkelt inte vara för ljus.