Bröllop = barn?
Kort därefter började kommentarerna.
- Jag har hört att du gift dig.
- Ja, just det.
- Har du en bulle i ugnen också, eller?
- Nej, jag är bara fet.
- Är det säkert?
- Ja, säger jag och klappar lite demonstrativt på min normalviktiga, men ej idealviktiga mage.
Jag har aldrig förstått det där likhetstecknet mellan bröllop och graviditet. Det kanske kommer som en chock för många, men det finns faktiskt de som har barn och som INTE är gifta. Det finns också de som är gifta och som väljer att aldrig skaffa barn.
Jag gifte mig av kärlek och det enda jag har lovat är att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt.
Räcker inte det?
Ska jag även lova min make att jag ska bära ett barn, få foglossning, bristningar, förlora hela min kroppsform och för att inte tala om - klämma ut en 3-5-kilos klump mellan benen? Därefter ska man leva med ett massakrerat underliv i ett år eller så och inte känna minsta lust för det som från början ledde till barnet - sex.
Ska man lova det också? Många tycks i alla fall tro att det ingår.
Visst, jag erkänner. Jag vill bli gravid och se ut som en michelingubbe och föda ut detta blodiga, skrynkliga lilla monster. Jag vill göra det eftersom jag tror att det är bland det mest fantastiska en människa kan uppleva.
Och jag vill ha barn av egoistiska skäl, precis som alla andra. Man vill ha någon som är bunden till en resten av livet. Någon som först är beroende av en själv och som man själv blir beroende av på äldre dar.
Men, snälla kan vi få bestämma själva när det ska ske? Jag är så innerligt trött på de ständiga graviditetsfrågorna i midjehöjd som dök upp knappt innan jag hunnit säga mitt "ja"i kyrkan.
- Är det pondus eller något annat?
- Ska du också ha vin till maten?
- Ska du verkligen bära den där tunga lådan, du kan ju få missfall.
Det intressanta är att det bara är jag som får frågorna, funderingarna och blickarna. När alla nyblivna föräldrar med sina bebisar på armen kommer på besök så är det mig de tittar menande på. O ch säger till min man att nu får han akta sig. Vad ska han akta sig för?
Borde inte de veta vid det här laget att det krävs både ägg och spermier för att skapa ett barn?
Borde inte de veta att i alla fall jag och min man lever på 2000-talet i ett hyfsat jämställt förhållande?
Borde inte de veta att män också längtar efter barn? Att män i vissa fall vill ha barn tidigare än kvinnor? Att männen också kan gråta när det har gått ännu en månad utan att ett barn har blivit till?
Jag bara undrar.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!