- Varje undersökning som görs har ett syfte, den är riktad mot någonting, en misstanke om att något inte står rätt till, säger hon och påpekar samtidigt att hon bara uttalar sig generellt.
Så undersökningar av könsorganen är inget som brukar förekomma?
- Nej, några sådana rutinundersökningar gör vi inte.
Ann Björkman exemplifierar med fall då det kan vara befogat med en kroppslig undersökning - vid uppföljning av medicinering eller vid intyg för att söka vårdbidrag.
- När man gör den måste man ha i åtanke att det är barn och ungdomar i autismspektrat som befinner sig i puberteten. Det innebär att de är extra känsliga och kräver förberedelser. Man måste vara väldigt tydlig med vad som ska hända, säger hon.
Vanligt är att föräldrarna får i uppgift att förbereda sitt barn inför nästa besök.
- Och behöver vi göra undersökningen direkt för att det är bråttom, gäller det att fråga om det är okej. Om barnet blir oroligt tar man ställning till hur bråttom det är. Det handlar hela tiden om en balansgång.
NT har sökt den anmälda läkaren utan att lyckas.