Nyligen var det som bekant en gigantiskt femdagars orientering i Mjölby. Som åskådare till denna mitt livs första O-Ringen fick jag en personlig upplevelse jag fortfarande grunnar över.Det var långt att gå till startplatsen, en mil kändes det som, och på ett ställe skulle ett vattendrag passeras där det redan på avstånd hördes ljuv musik. Aha, näcken vill roa oss? Mycket riktigt, där stod han, naken med sin fiol i lövverket vid stranden.Upp med kameran, här krävdes bildbevis för att övertyga barnbarnen om att mormor sett en livs levande näck. Efter att ha knäppt tre bilder traskade jag nöjd vidare.Mindre nöjsamt blev det senare när det var dags att kolla hur bilderna blev. Där fanns alla som var tagna före och efter näcken. Orienterare, start- och målgång, vyer över området! Inga problem med dem. Men var tusan fanns de tre bilderna på den avklädda fiolspelaren? Ingenstans. Inte ett spår."Övernaturliga väsen fastnar inte på bild, det borde du väl veta" sa någon i min närhet.Och - ja, vad finns det egentligen för annan förklaring? Jag bara undrar.
