Susanna Karlqvist arbetar inte på plats på Åselstadsvägens boende, men säger att hon fått till sig en del synpunkter från anhöriga. Exakt vad det handlar om kan hon inte berätta, med hänvisning till sekretessen.
Men när du får höra om ett boende med de brister som här förs fram, vad tänker du?
– Jag beklagar att de inte är nöjda. Vi vill verkligen göra det bästa för individerna som bor där genom att föra en dialog med de anhöriga. Och vi vidtar åtgärder efter synpunkter. En del går snabbare att genomföra och andra tar lite längre tid.
Susanna Karlqvist understryker att personalen alltid ska följa individernas genomförandeplan, där det framgår vilken stöttning som behövs.
– Men i de fall vi inte följt dem måste vi upprätta en avvikelse som vi sedan bearbetar. Det gäller alltifrån om de inte får sin medicin som de ska eller om en aktivitet har ställts in. För då uppfyller vi inte den överenskommelse som genomförandeplanen innebär, tillägger hon.
Anhöriga litar trots allt på att deras närstående får den omsorg de ska ha, hur kan det bli så att genomförandeplanen inte följs?
– I många fall är den gemensamma nämnaren det organisatoriska. Det ligger inte på individplan. Det kan vara brister i rutiner, där medarbetare inte riktigt vet vad som ska utföras och hur det ska utföras. Där måste vi vara tydliga. Det kan också krävas fortbildning och stöttning till personalen.
Så personalen har för dålig kompetens?
– Nej, det skulle jag inte säga, men det är för få inom vård och omsorg generellt, som har en grundläggande utbildning och då är det viktigt att vi fortbildar och har bra arbetsmetoder. Sedan kan det vara personal som inte direkt har någon utbildning men är otroligt duktiga på att möta de här individerna.
När du får höra om att stöttningen brister så boende missar att ta sin livsviktiga medicin, vad tänker du då?
– Jag tänker att det inte ska behöva hända. Och i de fallen upprättas en avvikelse som sedan bearbetas och leder till förbättringsåtgärder för att det inte ska hända igen.
Det brister även i städningen hos boende och det framgår att det saknas rutiner för hjälp med mat?
– Jag vet att mina medarbetare vill göra det bästa utifrån sina förutsättningar. Det viktigaste är att det finns välkända rutiner för medarbetarna. Och i de fall individen säger nej måste vi föra en bra dialog och fundera på hur vi kan komma vidare.
En av de boende använder teckenspråk för att kommunicera, men det saknas utbildad personal. Ändå står det i genomförandeplanen att hen ska ha det stödet, vad säger du om det?
– Vi har påbörjat utbildningsinsatser i teckenspråk under 2021. Vårt generella mål är att våra medarbetare ska vara utbildade för att leva upp till de genomförandeplaner som skapas.
Du beskriver på många sätt hur det ska vara på ett väl fungerande boende, men på Åselstadsvägen har problemen pågått i flera år. Här har det ni jobbar efter uppenbarligen inte fungerat?
– Jag kan inte svara på hur det varit bakåt i tiden, både jag som områdeschef och enhetschefen är relativt nya på boendet. Men framåt vill jag att vi jobbar gemensamt med boenden och anhörig för att förbättra och skapa ett bra boende.
Men du har ju fått en hel del synpunkter till dig under den tid du varit chef, problem som funnits länge, varför kvarstår de?
– Jag har som jag sa, inte varit områdeschef för den här enheten så länge, men jag ser att det finns åtgärder som vi gjort för att komma till rätta med avvikelser. Sedan har vi haft omsättning i vår personalgrupp, vilket också påverkar. Vi kommer att fortsätta att arbeta med förbättringar men i vissa fall tar åtgärder längre tid.
När nu anhöriga slagit larm, hur kommer det att förändra ert arbete?
– Vi jobbar redan idag med ett systematisk förbättringsarbete inom alla våra verksamheter. Det är ett ständigt pågående arbete med att analysera, åtgärda och följa upp effekterna av åtgärderna.
Susanna Karlqvist menar också att man måste ha i åtanke att LSS-verksamheten mycket bygger på en balansgång mellan medarbetare, anhöriga och de boende.
– Det kan faktiskt vara så att de boende säger i samtal med oss att de är nöjda med hur de har det. De har skapat sig ett eget hem, men de anhöriga menar att det ska vara på ett helt annat sätt. Och här måste vi alltid utgå från individen som bor på boendet. Det är deras önskemål som gäller.