Christina blev aldrig riktig affärsidkare
-Det var en stor händelse när de kom från tidningen och gjorde reportaget. Och vi kom ju till och med på förstasidan.
För det var faktiskt väldigt stort att få komma med i tidningen. Lite smolk i glädjebägaren var förstås att det var under sommarlovet så Christina inte fick njuta av klasskompisarnas beundran sådär direkt, utan fick nöja sig med grannarnas totala beundran.
Vad har hänt sedan dess?
Jo, olika arbeten har Christina provat på, men någon affärsinnehavare på riktigt blev hon aldrig.
<p><b><font size="2">Lever kvar</font></b>
Det var en barnadröm, som fortfarande lever kvar i gulnade tidningsurklipp och bilderna som NT-fotografen Björn Larsson tog på 10-åriga Christina bakom disken, då försommaren 1966.
Då hette hon Wiklund i efternamn. I dag är Christina, hennes man och son Söderköpingsbor.
De flyttade till ett nybyggt hus i Perstorp 1987, vid Linköpingsvägen, ett par kilometer utanför Söderköping. Hon är stadstjej av födsel men inte av ohejdad vana, för nu jättetrivs hon på landsbygden.
<p><b><font size="2">Trivs bra</font></b>
Till professionen är hon numera fastighetsskötare iSåpkullen, Norrköping, ett tufft jobb stundtals, där det gäller att klara det mesta från trappstädning till mindre reparationer.
Men hon trivs bra trots att hon hoppade av det yrke hon först tänkt sig, inom restaurangbranschen.
Gick restaurangskola iLinköping 1972-74, jobbade sedan påDomusrestaurangen i 12 år.
Men ville slippa jobba på helger för att i stället få vara med familjen, därav kursändringen.
Men varför hamnade nu lekande barn påS: tPersgatan 150 i NT, till och med på förstasidan. Ja, det låter sig ju frågas.
-Vi lekte affär nästan hela somrarna. Min mamma tyckte att det var kul, vi var väldigt energiska, något som tidningen borde uppmärksamma. Så hon ringde och tipsade.
- Och jag glömmer aldrig när de kom från tidningen in på gården.
<p><b><font size="2">Koll på priser</font></b>
I den här diversebutiken fanns verkligen allting. Med grannarnas hjälp fick de varor, visserligen tomma förpackningar som fylldes med papper, men de såg ändå riktiga ut.
Barnen kollade noga i affärerna i grannskapet så att de höll samma priser. Mjölken kostade exempelvis en krona och tre öre.
-Vi hade ju många affärer strax utanför gården; köttaffär, mjölkaffär, speceriaffär.
Valutan var däremot av ett annat slag än i de ordinarie butikerna. Den bestod papperslappar men helst stenar. Valuta som fanns att hämta på marken.
-Vi lade ner ett väldigt arbete för att det skulle vara så riktigt som möjligt. Radade upp alla varor på morgnarna och plockade undan dem på kvällarna i en bod.
<p><b><font size="2">Surf - storsäljare</font></b>
En skiva på två pallar blev affärsdisk och på bilderna får man också en påminnelse om vilka varor som fanns då.
En del har ju försvunnit ur handeln. Tvättmedlet Surf var en storsäljare liksom rengöringsmedlet Fenom.
Och lite apoteksvaror fanns också, Purex fixade den envisaste förstoppning.
-Ja vi hade allt, skrattar Christina.
Affären drev hon tillsammans med tolvåriga kollegan Gunilla Lundqvist. Fast Gunilla är inte med på bilden, däremot den lilla kunden, Anna Nilsson fyra år.
Det här var en typisk bakgård, med utedass och inte ett grässtrå.
<p><b><font size="2">Aldrig tråkigt</font></b>
Några sysselsättningsproblem hade ändå inte barnen på gården. Ingen annan behövde tala om för dem vad de skulle göra.
-Vi hade fantasi och aldrig tråkigt. Hittade alltid på något. Vi var tio-femton barn, ibland tjugo som lekte här.
- Det var också stora vindsutrymmen i de här husen och däruppe sprang vi och lekte kurragömma ibland.
- Men på somrarna var det affärslivet som blomstrade.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!