I lokalsamhället, där allt hänger ihop, nås man av hälsningar ibland. Det är en bra sak. Man tar emot hälsningen och säger tack och trevligt och hälsa så mycket tillbaka. Sedan brukar det vara klart. Ibland går dock hela världen ned i slow motion, samtidigt som en bakdörr öppnar sig till tidigare liv.
Senast det hände var det på gymets gåband, när Ann-Charlott Sandberg kom fram och hälsade från sin bror, ”Myggan”. Allt bromsade in medan jag tänkte och sedan meddelade jag att den enda ”Myggan” jag vet, är scouten från S:t Olai och sonen i familjen som drev Café Björkdungen i Södra Promenaden och hon sa att det var just den Thomas Thornell, alias ”Myggan”.
Jag tog rutinmässigt loss några grundfakta, och bara något dygn senare hade jag socialsekreteraren i Hudiksvall, Thomas ”Myggan” Thornell, 62, i luren, en höjdare, rent ut sagt. Han var en hyllad profil i vår scoutlokal nere i tegelvalven i källaren under Pub Wasa, stans första bowlinghall, och i vår stuga Målet vid lilla Gransjön i närheten av Skriketorp i Kolmården.
”Myggan”, en av de bästa profilerna, fast rätt småväxt, det kompenserade han med sin vassa humor och sitt smittande skratt. Jag sa att han väl var med i patrullen med ”Apan”, ”Ura” och ”Charlie” och de där nördarna. Han förmodade att det var jag som var med i den patrullen, men jag svor vid min scoutheder att jag var med i ”Barrets” Räven. Vi kunde ha nöjt oss med S:t Olai scoutkår under samtalet, men jag hade legendariska Café Björkdungen på dagordningen. Det var ”Myggans” pappa Evert som tog över rörelsen 1948 och familjen fyttade in i samma hus, strax nedanför Linghallen.
Den ryska banantårtan gjorde stället världsberömt i hela stan. Vi från Lärka sprang dit på rasterna och rökte och åt rysk banantårta. Oklart hur många som fick plats i lokalen, men jag vet att det var mer än fullsatt och att precis alla rökte, det var inte någon risk för passiv rökning, för det handlade om aktiv rökning. Kaffe, en tagg och en bit rysk banantårta, var underbart!
Nej, förlåt, stopp, back, det var äckligt, barbariskt och ohälsosamt med kalorierna och nikotinet, men det tänkte man inte på, för det var i en mörk, oupplyst och barbarisk tid, innan alla hade utbildats i hur livet ska levas med GI, stegräknare och gymkort. ”Myggan” kan ännu göra banantårta. Han lever singelliv som socialsekreterare i Hudiksvall, som han anser är ett glatt ställe och han säger att han deltar i hälsingemetropolens vilda nöjesliv. Hans far Evert är 93 år och bor kvar i tvåan i Björkdungen.
Är det caféjätten ”Glufs Glufs” Lindahls, som har slagit ut fina småfik som Björkdungen? Nej så behöver det inte vara säger Björn Lindahl, 47, som är vd för familjeföretaget som har 45 anställda och omsätter 100 miljoner. Konditorimarknaden har länge växt. Björn minns inte Björkdungen. Hans farfar Gösta startade Lindahls-rörelsen märkesåret (randiga) 1938, hans far Inge tog över och nu har den manliga tronföljden i imperiet fört honom själv till toppen.
Sommarpratarna?
Nä, vi hoppar det.
God morgon och trevlig helg.