Dagbok från en semestervecka

<img src=kronikor/hagberg.jpg align=right> Semester. Tid att göra allting man annars varken vill eller har tid att göra. Som att skriva dagbok. Ur detta praktverk kan nu dessutom en veckas exklusiva noteringar släppas fria inför en häpen allmänhet.
 Måndag:
På väg ut mot landet ligger vi sex-sju bilar på kö bakom ett hölass och väntar på att kunna köra om. Plötsligt sveper en vinröd Volvo förbi hela kön, kastar sig in framför hölasset med några få milimeter tillgodo och klarar hela den vansinniga manövern tack vare att en mötande bilist bromsar tvärt och styr ner sitt ekipage mot dikesrenen.
50 meter längre fram bromsar Volvon in och svänger av, in på en grusväg till höger.
Hade det verkligen hänt en olycka, hade det stått i tidningen dagen efter att den ena olycksbilen ?kom över på fel sida av vägen?. Vilket hade varit rena skitsnacket, eftersom alla vi i kön såg att Volvons förare avsiktligt lekte dödspilot för att tjäna in tio-elva viktiga sekunder.
Nollvisionen kommer aldrig någonsin att uppnås så länge det finns bilister som är helt beroende av andra trafikanters vaksamhet och skicklighet bakom ratten.
 Tisdag:
Bryggan ska läggas i nere vid klippan och vi är ett par stycken som stretar medan solen sakta går ned över vatten.
Till min illa dolda glädje använder vi oss av exakt samma metod att fästa flytbryggan vid gångbron som de tipsade om i ?Sommartorpet? i TV. Har ända sedan jag såg programmet drömt om att själv få dra i ett par kraftiga öglor i både brygga och bro och sedan förankra de båda med en rejäl stav i gjutjärn.
Inte oväntat fungerar metoden utmärkt och ?Sommartorpet? är numera mitt favoritprogram. Somnar däremot gott till ?Mannen från Uncle?, som jag sett fram emot så länge. Vaknar till och går ut och kan inte låta bli att förvånas över att det fortfarande är dagsljus. Det känns som om jag sovit middag.
 Onsdag:
Stampar ihjäl en huggorm på grusvägen och eftersom jag (1) stampar ganska hårt och (2) bara har seglarskor med tunn sula på mig, åker jag på en blödning under hälen och börjar halta ganska illa.
För ormen går det sämre.
Ja, jag vet att man inte ska ta kål på dem ? jag är beredd att ta ett eventuellt straff ? men med tanke på barnens iver inför allt som rör sig i naturen, tar jag det säkra före det osäkra.
Senare, på kvällen, ska jag trots smärtorna i foten nödvändigtvis ut och springa en runda och medan dagen flyr, rör sig en märklig figur ytterst otympligt över fälten. Det fordras ett tränat öga för att skilja honom från en åldring på kvällspromenad efter försommarens sista blåklint.
 Torsdag:
Med ilpaket från Lord?s Cricket Ground i London anländer två stycken beställda kaffemuggar med vackert cricketmotiv utmed sidorna.
Eftersom det, som sagt, är semester flyter dagarna gärna ihop och förmiddagskaffet kommer nu direkt på frukosttéet utan att passera Gå.
Med de nya cricketkopparna blir njutningen så mycket större. Muggarna diskas omedelbart efter tedrickandet för att i nästa ögonblick fyllas med hett starkt kaffe. Mycket mer än så behövs inte för att ett gott stycke livskvalité ska uppnås ute på altanen.
 Fredag:
Tar, illa haltande, ett varv med den nyinköpta grästrimmern, som till min stora belåtenhet både har gashandtag och låter som en moped eller, om jag låter fantasin löpa ytterligare lite friare, en speedwaymotorcykel.
Jag far fram likt en furie i terrängen och där det nyss var en äng, är det nu en golfgreen.
Däremot fungerar inte ?off?-knappen som jag vill och den skenande trimmern får ligga ute på gräsmattan med motorn i full gång till dess att den egenhändigt oljeblandade bensinen tagit slut.
Ingen vågar under tiden gå ut i trädgården och själv sluter jag ögonen och låtsas att jag är depån på Kråkvilan. Det är bara Åke Bergström som fattas.
 Lördag:
Foten är något bättre och stör mig knappast när jag sent på kvällen cyklar ned till bryggan för mitt kvällsdopp.
Denna lilla ritual har blivit till en helig stund som alltid måste ske på samma sena klockslag och genomföras under samma omsorgsfulla former med ombyte på klippan, magplask i, ett ögonblicks frustande och fäktande i vattnet och, slutligen, en stunds kontemplation på klippen medan vattnet sakta rinner av mig och blir till små ilar utmed klippskrevorna.
 Söndag:
Sitter hålögt på NT-redaktionen och försöker komma på någonting att skriva.
Det går inget vidare?