Den nybildade Kvartetten presenteras på en presskonferens den 13 oktober 2014. Från vänster Karin Jonsson, Reidar Svedahl, Eva-Britt Sjöberg och Lars Stjernkvist.
Kommunalvalet i Norrköping 2014 slutade i att inget av blocken fick egen majoritet. Ett låst politiskt läge hotade runt hörnet. Även om ett fortsatt rödgrönt samarbete föreföll självklart för många. Så kunde det också ha blivit. Om inte Centerpartiets Karin Jonsson hade "tänkt högt" i en intervju i Folkbladet den 17 september – ett par dagar efter valet – och öppnat för en alternativ allians mellan S, C, KD och dåvarande FP (L nu) istället.
Ett oväntat samarbete som skulle rita en helt ny och dittills oprövad politisk karta för det kommunala styret.
Lars Stjernkvist var inte sen att reagera och haka på tanken.
– Intressant, sa han i NT redan dagen därpå.
En knapp månad senare var allt klappat och klart. Kvartetten var bildad, Moderaterna utmanövrerade och forna motståndare blev kumpaner när Norrköping trädde in i ett historiskt sett nytt politiskt landskap. V, SD och MP var inte heller välkomna. Kvartetten överlevde dessutom valet 2018. Hur det blir med höstens val återstår att se.
Vi vet ändå att Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens förre ordförande, numera är borta ur bilden. Men Kvartetten verkar vidare och ligger honom fortfarande varmt om hjärtat. Inte minst processen kring hur samarbetet utarbetades efter valet 2014 och hur de många och långa förhandlingarna löpte under sena kvällstimmar. Att hans minne i frågan ännu är högst levande är inte alls konstigt. Då, som nu, förde Lars Stjernkvist noggranna dagboksanteckningar om sin politiska vardag.
En dagbok som han nu för första gången öppnar för allmänheten.
Samtal, planering och strategier. Från Kvartettens första hemliga överläggningar. Lars Stjernkvist och Reidar Svedahl i centrum.
Men när vi träffas börjar han med att först läsa lite för sig själv. Friskar upp minnet. Nickar sedan för sig själv och säger att anteckningarna berättar att Kvartetten i praktiken var i hamn redan en vecka efter valet. Sedan tog det som sagt en månad innan detaljerna var utmejslade och ansvarsfördelningen säkrad.
Den 13 oktober kallade den nya Kvartetten till presskonferens i rådhuset. Samarbetet presenterades.
– Jag ser att NT bara frågade om vilka eftergifter vi i Socialdemokraterna fick göra. Kändes lite bittert, enligt mina anteckningar. Måste ni bara fråga om det, säger Lars Stjernkvist.
Dagboken är skriven för hand. Små, sirliga anteckningar med blå kulspetspenna där det kläms in många ord på en begränsad yta i kollegieblocket. Vi saxar ett avsnitt från formandet av alliansen.
Ett avsnitt ur Lars Stjernkvists dagbok.
Tisdag den 7 oktober:
På tisdagskvällen fortsatte vi förhandlingarna. Inte helt överraskande blir personfrågorna knepigast, men inte omöjliga. Bra samtalsklimat och centerns Lars-Olof Johansson är en klippa. Största synliga "offret" för vår del är huset i Strömparken. Men för mig känns det bra. Huset är inte längre viktigt då vi bygger så det knakar i hela kommunen.
I samma dagboksanteckning skriver Lars Stjernkvist om ett samtal med Sophia Jarl (M) på onsdagskvällen. "Oförargligt ämne, men vi blev som vanligt upprörda". Ännu senare samma kväll hade Kvartetten ett telefonmöte. "Huset i parken blev enda stridsfrågan", skriver Lars Stjernkvist.
Förhandlingarna genomfördes på folkpartisten Sverker Wadsteins kontor i centrala Norrköping. Neutral plan som noga valts ut för att ingen utomstående skulle ana vad som var i görningen. Wadsteins företag Bra relationer ordnade dessutom en heldag med teambuilding vid Villa Fridhem. För att medlemmarna ytterligare skulle lära känna varandra.
Mer ur dagboken:
Lördag 11 oktober-måndag 13 oktober:
Fortsatta förhandlingar under lördagen. Vid 15-tiden var vi klara. Och jag är nöjd med resultatet. Största offret, att vi ej bygger Torget 5, är ett billigt pris.
På Sverker Wadsteins kontor hade Kvartetten sina första möten. Utom syn- och hörhåll för övriga partier.
Husbygget vid Strömparken var en het potatis. Planerna skrotades som en del i uppgörelsen liksom valfrihetsreformen Mina timmar i hemtjänsten.
Det nya, blocköverskridande samarbetet presenteras snabbt vid en presskonferens och NT:s förstasida den 14 oktober dominerades av en bild där Lars Stjernkvist, tillsammans med Karin Jonsson (C), Reidar Svedahl (L) och Eva-Britt Sjöberg (KD) poserade framför en powerpoint med texten "Kvartetten. Bra för Norrköping". Minerna var glada. Samarbetsformen ny för Norrköpingsborna.
– Smidiga förhandlingar. Ingen smutskastning. Ingen som slog i några dörrar eller skrek åt någon annan. Relationerna fanns på plats redan innan. Vi hade ett förtroende som vi kunde utgå ifrån. Alla kanske inte kände varandra jätteväl, men i alla fall tillräckligt för att vi var säkra på att snabbt komma överens. För egen del avgjordes mycket av hur de andra partierna hade uppträtt i valrörelsen, säger Lars Stjernkvist.
– Karin hade jag känt länge. Eva-Britt var relativt ny, men stod för en bra ton i samtalet. Reidar var visserligen också rätt ny i sin roll, men honom kände jag bättre. Vi hade haft en debatt på Arbetets museum inför valet som definitivt inte var någon söndagsskoleövning. Hårda tag. Efteråt tog vi varandra i hand. Inga svallvågor hängde kvar emellan oss. Det spelar givetvis roll att man tycker lika för att ett samarbete ska fungera. Den personliga kemin måste också hittas. Annars vågar man inte visa sin kort.
Redan på kommunstyrelsen tisdagen den 16 september kände Lars Stjernkvist, säger han, att det fanns goda möjligheter att lösa dödläget som valresultatet hade skapat. Även om han inte såg formerna just där och då. "Även M öppnade för budgetförhandlingar", skrev han i dagboken.
– Hur gärna jag än vill det kan jag inte ta åt mig äran av Kvartetten. Karin Jonsson och Eva-Britt Sjöberg väckte den första tanken. Bara att erkänna.
"Bra samtalston", skriver Lars Stjernkvist i dagboken om förhandlingarna inom den nybildade Kvartetten.
Inte heller namnfrågan låg han bakom.
Berätta!
– Efter personfrågorna och rollfördelningen inom Kvartetten var namnet den stora stötestenen. Vi hade inget självklart namn. Alliansen kunde vi knappast kalla oss. Eller Koalitionen. Inte ens Randigt. En kväll, när vi hade gått och lagt oss, frågade hustrun, Laila, hur det gick med namnfrågan. Trögt, sa jag. Varför kallar ni er inte Kvartetten, sa hon. Det var ju lysande. Självklart.
– Och Kvartetten blev en bra politisk lösning. Enda koalitionen i landet som skapats på lustfylld väg och inte av nöd. Vi fick en hel del uppmärksamhet ute i landet också. Norrköping har ju i alla tider betraktats som ett starkt S-fäste. Nu kom en ny tid.
Klarar Kvartetten ett val till?
– En öppen fråga. Ingen vet vad som händer. Vår främsta mission, som fanns med i den första uppgörelsen, var att höja skolresultaten. Det präglade de åtta åren. Vi lade också en bra ekonomisk grund för den framtida tillväxten i Norrköping.