Daniel får ta stort ansvar för sin diabetes

I våras fick elvaårige Daniel Erkinantti veta att han har diabetes. Sedan dess har han fått ta ett stort ansvar för att själv sköta sin hälsa.

Foto: Michael Svensson

Norrköping2008-11-13 00:16
- Det var omvälvande, skulle jag vilja säga. Vi förstod att det inte var bra, säger pappa Seppo Sutinen.Även för Daniel var det svårt att få besked om sjukdomen.- Först visste jag inte vad det var. Det är inte så jättekul att ha diabetes men det går, säger Daniel Erkinantti.Daniel började magra
i början av året. Samtidigt var han ofta törstig och drack mycket vatten. Men eftersom han tränar mycket tänkte inte föräldrarna mer på det.- Man förutsätter ju inte att han ska ha diabetes, säger Seppo Sutinen.Daniel känner att lärarna gör sitt bästa för att försöka hjälpa honom i skolan. - De kollar hur jag mår och frågar mycket, förklarar han.Men det är familjen själv som har informerat om Daniels sjukdom. Han har ingen huvudansvarig vuxen att vända sig till med funderingar under dagen, vilket han skulle vilja ha. - Det vore bra om de kunde veta hur mycket insulin jag ska ta och vilken dos, säger Daniel.Regelbundna mattider
Nu får han sköta sin medicinering själv. Fyra gånger om dagen måste han ta sprutor och dessutom tänka på blodsockernivåerna hela tiden. Det krävs regelbundna mattider, rätt kost och motion. Seppo Sutinen berättar att han först var orolig när Daniel skulle klara sig själv i skolan. - Det går bättre vart efter tiden går. Daniel har lärt sig fort och tar ett stort ansvar. Men barn kan ju inte själva koppla hur mycket insulin de ska ta, man säger att
de lär sig det i övre ton-åren, säger Seppo Sutinen.Eftersom Daniel är den enda eleven på sin skola som har diabetes, tror familjen att det saknas förkunskaper om sjukdomen.- Skolan har inte haft någon beredskap. Det är solklart att vi har huvudansvaret i skolan, berättar Seppo Sutinen. Däremot känner de flesta till att Daniel har diabetes och familjen har gjort sitt bästa för att hjälpa personalen. Det händer att Daniel får känningar i skolan. - Jag blir lite trött och orkar inte så mycket. Jag känner mig svag och får darriga ben, berättar han.Ett nytt liv
Därför är det viktigt att föräldrarna alltid går att kontakta.- Jag är ständigt nåbar och har alltid mobilen på under möten. De gånger han har ringt har jag nästan kunnat höra hur dåligt det är, berättar Seppo Sutinen.Eftersom han arbetar
i Linköping är det inte bara att sticka iväg till skolan.
I stället får han uppmuntra Daniel att gå till matsalen och dricka ett glas mjölk, eller att äta druvsocker. Seppo berättar att hela livet blir inrutat när en familjemedlem drabbas av diabetes. Därför är det viktigt att planera vardagen noga. Men det gäller också att se framåt. - Läkarna har hjälpt oss att inse att livet inte är slut. Nu börjar bara ett nytt liv, säger han.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om