Fastighetschef Mats Dahlin jobbar för Rikshem som har cirka 3 000 lägenheter i Norrköping. Han känner väl till den aktuella kvinnan.
– Ja, det här är jättejättetragiskt. Vi har gjort långt mer än en hyresvärd brukar. Vi har haft bra samverkan med kommunen och andra aktörer, men kvinnan svarar bara att hon mår bra och då kan nog inte läkarna göra en bedömning.
Varnats om vräkning
Hyresvärden berättar att grannarna har larmat om misstänkt suicid, att kvinnan har varnats om vräkning och att minst en polisanmälan har gjorts om störningen som kvinnan står för.
– Jag tänker att en man som är naken i trappen hade man nog tyckt varit allvarligare, men den här kvinnan låter man vara, säger Mats Dahlin.
Vräkning tror han inte alls vore en lösning för kvinnan.
– Nej, jag tror inte att det heller skulle spela någon roll.
Kan inte tvingas till hjälp
Iréne Landström, som tar emot ansökningar och anmälningar vid Vård- och omsorgskontorets mottagning, känner till ärendet men kan inte tala specifikt i fallet.
– Alla som tar emot hjälp från kommunen får det men tar man inte emot vår hjälp har vi inga som helst tvångsmöjligheter, säger hon.
– Det finns några sådana sorgliga fall i Norrköping just nu och det är tyvärr inte helt ovanligt.
Iréne Landström menar att problemen för personer utan sjukdomsinsikt ofta uppstår i gränslandet mellan ansvariga myndigheter.
– Det finns inte ett enda sådant fall där vi inte har försökt. Om en person inte vill ha vår hjälp brukar vi försöka lirka och hjälpa från ett annat håll, berätta om hemtjänst och så. Men vi har inga som helst tvångsmöjligheter så om det inte lyckas på frivillig väg måste en läkare från vårdcentralen gå dit, träffa henne och utfärda ett vårdintyg enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård).
Tolkas hårdare än förut
Iréne Landström tycker sig se en stramare tolkning av lagen.
– Olika kommuner tolkar lite olika och LPT tolkas betydligt hårdare än förut. Jag har jobbat som mentalskötare förut och ser en förändring. Hos oss tycker vi nog väldigt ofta att det är läkarna som inte tar sitt ansvar och att det är deras ansvar att kunna lagtexten och tillämpa den.
Hon tänker att det kanske är så att tolkningen av lagen inte skulle vara så stram om det var sjukvården som fick ta alla anmälningar och samtal från allmänheten om en sådan här person. Vård- och omsorgskontoret har översköljts av anmälningar.
Ingen vill kommentera
Vi ringer vårdcentralen. Efter ett par dagars utdragna diskussioner står det klart att ingen chef eller medicinskt ansvarig vill uttala sig ens ur ett övergripande perspektiv om hur den här typen av personer ska kunna få hjälp. I stället hänvisas vi vidare till Region Östergötlands presstjänst som sätter oss i kontakt med Psykiatriska kliniken på Vrinnevisjukhuset där vi får snabbt svar.
Vem ansvarar för en sådan här persons situation?
– Det är en väldigt svår fråga, svarar verksamhetschef Karin Mossberg.
– Om det är en person som vi har kontakt med från psykiatrin så åker en specialistläkare från vår akutmottagning ut och bedömer om ett vårdintyg ska utfärdas enligt LPT. Men är det en person som vi inte har haft kontakt med så är det primärvården (vårdcentralen) som har ansvar för att skriva ett vårdintyg. Sedan kommer personen till oss, oftast via polishandräckning, så att en specialistläkare här kan göra ytterligare en bedömning av om den här personen ska tas in här.
Anmälan via sjukvårdsrådgivningen
Rent generellt, säger hon, att grannarna via 1177 (sjukvårdrådgivningen) kan göra en anmälan om att de är oroliga. Men för att en person verkligen ska tvångsomhändertas krävs ganska mycket.
– Det krävs en stark misstanke om att personen utgör en fara för sitt eget liv eller andras. LPT är något man tar till i yttersta nödfall.
Den här typen av myndighetsutövning kan bara utföras av läkare i den regiondrivna sjukvården. Privata vårdcentraler eller kommunens aktörer får inte använda sig av LPT.
Ett trauma att omhändertas
Karin Mossberg vågar inte svara på om tolkningen av lagen skiljer sig mellan olika regioner och kommuner. Hon poängterar att vårdcentralernas läkare i Norrköping gör ett mycket bra jobb.
– Det är ett trauma att bli tvångsomhändertagen och när det sker har vi alltid ett uppföljande samtal om varför det skedde.
Men kan det inte bli ett trauma att inte bli omhändertagen när man inte inser sitt eget bästa?
– Självklart kan det också bli tokigt men vår erfarenhet är att det oftast är adekvat. Vi kan ofta övertala en person att stanna för observation så att vi i enlighet med HSL (hälso- och sjukvårdslagen) kan se om den här personen behöver hjälp.
Vad händer nu?
Vi frågar fastighetschefen hur det är med kvinnan just nu.
– Ingen förändring. Hon fortsätter att störa sina grannar och vill inte ha hjälp. Jag tycker synd om både henne och om grannarna, säger Mats Dahlin.
Och hur vård- och omsorgskontoret ser på saken:
– Den som är gammal och sjuk får ofta fortsätta att fara illa och må dåligt länge för att lagen om psykiatrisk tvångsvård tolkas stramt, säger Iréne Landström.
Och psykiatrin:
– LPT är en väldigt precis lagstiftning som är väldigt styrd. Det känns tryggt att den tas till när den verkligen behövs. Det får inte bli slentrian, säger Karin Mossberg.