De besteg Sveriges högsta berg under lovet
Mathilda och Alfred Delefors-Hedberg, 13 och 11 år, har haft en toppensommar på mer än ett sätt. Den 7 augusti besteg de Kebnekaises sydtopp.
Foto: Fotograf saknas!
t-shirts med texten Kebnekaise, been there-climbed it. Den självklara frågan är naturligtvis hur det var att stå där uppe 2103 meter över havet.-Man var jätteglad att man var uppe, säger Mathilda och ler med ett solbränt ansikte.-Det var snö och isigt, säger Alfred.Idén att bestiga berget föddes redan för två år sedan. Då liksom denna sommar vandrade de på Kungsleden.-Då vandrade vi mot Kebnekaise men var aldrig uppe. Det var då man blev sugen, säger Catarina Delefors, mamma till Mathilda och Alfred.Dessutom upptäckte hon att barnen blivit så pass stora att de klarade vandrandet galant.Familjen är vältränad och ofta ute i skog och mark. Catarina går stavgång och båda barnen tränar handboll. Mathilda ägnar sig dessutom åt fri-idrott och Alfred håller på med gymnastik . Rätt som det är gör han en volt eller ställer sig spikrak på händerna.Sommarens äventyr inleddes den 27 juli. Då tog man tåget till Abisko via Stockholm. Det tog 20 timmar och familjen åkte med sittplatsbiljetter.-Det var lite jobbigt men det gick, säger Alfred.Tunga bördor
Väl framme i Abisko sov de en natt innan vandringen påbörjades. Vid starten bar Mathilda 15 kilo, Alfred 11 och Catarina 25.-Det mesta vi bar var mat, frystorkat och konserver, så vikten minskade under vandringen. De första två dagarna var jobbigast, tycker Catarina.Sedan fick de in en lunk och en rytm och då gick allt lättare.-Vi hade jättetur med vädret. På morgnarna var det oftast soligt och fint. Men det slår om snabbt i fjällen. På eftermiddagen blev det ofta regn.Varje dag gick de mellan 1,2 och 2 mil mellan stugor på leden. Ibland gjorde de en avstickare. Vid Abisko och Kebnekaise tältade de. För att slippa släpa på tältet lät de skicka det och en del mat
i en väska i förväg.Sista natten blåste det så kraftigt att tältet la sig ner över dem. Alfred berättar med inlevelse hur nära tältduken kom dem.-Det var inte helt lätt att packa ihop tre stora ryggsäckar då, säger Catarina och ler.Blocksten och stegjärn
Vägen upp till toppen var ingen barnlek, det tog 14 timmar upp och ned med bara några korta raster. Blockstensterräng kräver att man vaktar på varje steg för att inte trampa snett och göra sig illa. För att få fäste på is och snö fick de ha stegjärn, som jättebroddar som man fäster på kängorna.-Ni kom upp med hjälp av mig och jag kom ner med hjälp av er, säger Catarina.Hela äventyret krävde en hel del samarbete. Varje grej blir ett problem som måste lösas tillsammans om det så handlar om skoskav eller en snedlastad ryggsäck eller att hitta bästa vadstället.-Det blir en gemensam upplevelse. Man peppar varandra och pratar mycket. Det blir inte så att barnen lever sitt liv för sig själva.Vi pratar om vad de saknade under vandringen.-Mamma längtade efter sin säng och jag längtade efter mina kläder, säger Mathilda.För så mycket kläder kunde de naturligtvis inte släpa med sig.Alfred längtade efter revbensspjäll.-Mat som man inte skulle tycka om hemma smakade jättegott där uppe, säger Mathilda.Snart startar skolan igen. Mathilda ska börja sjuan och Alfred femman.Vad tror ni kompisarna säger när ni berättar vad ni gjort på lovet?-Oj, häftigt! är Mathildas gissning.
Så jobbar vi med nyheter