"Hellre att barnen missar några månaders skola än att de dör eller får men för livet. Jag har ganska stora barn, 12 och 15, vi har pratat en hel del om att det vi gör är lite hemligt. Jag har stoppat min 12-åring ibland när vi pratar med andra."Dianaj verkar inte tycka att hon går för långt i sina förberedelser. Hon skriver att hennes barn är stolta över att deras mamma är sjuksköterska och kan hjälpa andra men att de också tycker att det ska bli jobbigt att skiljas från henne under influensan."Mest är de ledsna att vi inte kan ta alla de känner med sig till vår BOL*, de skulle, precis som jag, vilja "rädda" alla."Dianaj har skrivit arbetslistor så att barnen vet hur de ska laga mat om de "blir utan vuxna".Men hur pratar du med barnen om dina förberedelser utan att skrämma dem?"Vi har talat om att alla förberedelser bara är ifall att och att vi inte tror något kommer att hända men vi vill kunna ta hand om dem om det händer. Jag går inte omkring och säger snart smäller det, man vill inte ha livrädda ungar", skriver Dianaj som påstår att vetskapen om att klara sig och att kunna bidra ger barnen lugn.Gömmer undan
En del förnödenheter har hon gömt under sängar eller bakom böcker för att inte familjen ska känna att de "bor i ett snabbköp" och för att det inte ska vara uppenbart för "vanliga besökare" att familjen förbereder sig."Barnen har inte mycket till BOB, de har lätt gångavstånd hem på vardagar och vet hur de ska ta sig till BOL:en. Lite extra har de i sina skolväskor jämfört med andra barn kanske, vantar, mössor, sockar. Det är ganska strikt på skolan så kniv är uteslutet. Ficklampa finns däremot och jag ser till att de alltid har bra skor och jacka."