De kämpar för att få en anpassad lekpark

Det är inte lätt att leka och ha roligt om du är för stor för en klätterställning, inte kan komma fram till sandlådan eller om de andra barnen är rädda för dig.

En lekpark där äldre ungdomar som behöver leka som mindre barn behöver vara anpassad för deras storlek och behov.

En lekpark där äldre ungdomar som behöver leka som mindre barn behöver vara anpassad för deras storlek och behov.

Foto: Ida Ling Flanagan

Norrköping2011-08-15 00:00

Emma, William och Tobias står inför det problemet varje gång de vill leka i någon utav kommunens lekplatser.

De tre har någon form av utvecklingsförsening vilket gör att de intellektuellt är två år gamla samtidigt som de fysiskt är vuxna.

Deras utvecklingsförsening kan ta sig uttryck i att de kraftigt agerar utåt, skriker eller att de inte kan vänta på sin tur.

Behovet av anpassade lekparker är stort men det är många föräldrar som har gett upp.

Rädda föräldrar
- Vi vill ha en lekpark för våra barn som är handikappade och fysiskt aktiva men som börjar bli för stora för vanliga lekplatser. De måste få kunna leka som alla andra barn, säger Åsa Borgen som är mamma till Tobias, 15 år. Tobias har Downs syndrom och är dövblind.

Åsa Borgen berättar hur andra föräldrar kan reagera när hennes nästan vuxne son börjar leka bland treåringarna. Föräldrarna blir rädda, liksom barnen, och Åsa och hennes man Johan Borgen känner att de måste ursäkta sig och deras son och gå därifrån.

Lena Roxström, mamma till William 16 år som har Downs syndrom och är autistisk, berättar att det är påfrestande att någon tycker att hennes son är otäck:

"Psykiskt jobbigt"
- Den känslan att stå där som förälder att alla är rädda för mitt barn som egentligen tänker likadant som tvååringen som sitter där och gräver, det är väldigt jobbigt rent psykiskt.

De berättar om hur ungdomarna behöver någonstans att ta vägen på fritiden, hur familjerna ibland får åka till Söderköping för att kunna leka i en park eller åka till Busfabriken sent på kvällarna när det inte är några andra barn där.

Oftast får deras barn leka av sig i skogen då fritidsgårdarna, särskolorna, och korttidshemmen inte har någonstans att ta vägen för att ge ungdomarna den fysiska aktivitet de behöver.

- Vi kämpar åt dem också, säger Ewa Andersson, mamma till Emma som är 17 år och är autistisk och har en utvecklingsstörning.

I tre år har föräldraföreningen med 15 familjer kämpat för att få en lekpark. En lekpark som är anpassad för handikappade och utvecklingsförsenade skulle vara målad i olika färger då färg är ett utmärkt sätt att kommunicera med och bra inom pedagogisk verksamhet.

Till exempel Tobias Borgen som använder sig av teckenspråk, kan lättare uttrycka sig med färger. Andra byggnationer i lekparken är större och bredare så att rullstolar kan ta sig fram eller gungor och sandlådor, är lämpade för ungdomar.

Rymningsbenägna
Ungdomarna är också rymningsbenägna. Ett staket för att deras uppmärksamhet inte ska vandra till något annat längre bort som får dem att vilja ta sig dit.

Lena Roxström säger att barnen känner sig trygga när de är inhägnade och känner begränsningen och att leka betyder lika mycket för dem som "normala" barn.

- De är ju fullt rörliga barn, det är vi som begränsar dem. De får inte känna på friheten att leka i sin egen takt och prova olika saker, säger hon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om