- Fundamenten rasar. När man hör sådant här då förstår man att det gäller att få barnen att överleva, säger han.
När han läste om femårige André som somnade på förskolans gård och personalen inte visste var han var, utan polis tillkallades, såg han flera paralleller till det han och hans dotter Sara-Stina Norlander upplevt i Krokek den senaste tiden.
- När Sara-Stina skulle skola in 1,5-åriga Lovis fungerade det inte alls. Vid ett tillfälle, då en av förskollärarna var sjuk, var det en person som skulle ansvara för 23 barn, medan en annan förgäves försökte ringa in en vikarie. Efter 45 minuter började en tredje personal. Men, eftersom det inte fanns några vikarier att tillgå den dagen, visste personalen redan på förmiddagen, att de endast skulle vara två personer på cirka 20 barn till mellanmålet, säger Karl-Erik Norlander.
Tanken den dagen var att Sara-Stina Norlander för första gången efter inskolningen skulle vinka till Lovis och gå därifrån.
Stannade kvar
- Men i den situation som var när jag kom klarade jag inte att lämna henne där. Jag valde att stanna kvar och efter en stund frågade en i personalen om jag hade möjlighet att vara kvar, då det kändes bra under rådande omständigheter. Jag förstår hennes känsla och uppgivenhet, men för mig som förälder kändes det ju inte så tryggt. Egentligen var det ju meningen att jag skulle lämna Lovis där, säger Sara-Stina Norlander, som efter samlingen och fruktstunden tog Lovis och åkte hem.
Det blev droppen. Sedan dess har hon och hennes man sagt upp förskoleplatsen och ställt sig i kö till en annan förskola, där deras äldre flickor gått.
I väntan på att Lovis ska komma in där har Sara-Stina, som är barnmorska, gått ner i arbetstid och trixar med morföräldrarna och farfar för att det ska lösa sig.
- Jag gillar dagis och hade högt ställda förväntningar. Men inskolningen blev en besvikelse. Jag tänkte om det är så här nu kommer det garanterat bli så här flera gånger, säger hon. Vi valde nu att agera och tydligt visa att det här inte är okej.
Hennes förhoppning är att deras agerande så småningom ska leda till någonting bättre även för andra barn och inte minst, en förbättrad arbetssituation för dagispersonal.
Positiva minnen
Karl-Erik är en engagerad morfar som minns hur bra dagis fungerade när hans döttrar var små. Och om något inte fungerade gick föräldrarna man ur huse för att protestera utanför Rådhuset.
Han minns hur de vid något tillfälle var flera hundra som demonstrerade.
Nu undrar han hur långt det gått och vill inte alls slå på personalen på golvet. Han tror snarare bristerna beror på att hela strukturen är instabil. Sedan om det beror på brister i ledarskap, som kommunalrådet Olle Johansson (S) sade när Karl-Erik ringde upp honom eller på bristande resurser vet han inte.
Han ifrågasätter om förskolepersonalens arbetssituation är acceptabel och vem som tar ansvar för barnens säkerhet.
- Jag är så upprörd. Man blir känslig när det handlar om ens barnbarn. När situationen är så här kaotisk är det ganska logiskt att barn kan vara borta i flera timmar utan att personalen märker det.