Sjuksköterskorna Albin Fritiofsson och Mariah Olsson berättar om en tuff situation på infektionsavdelningen. "Det var med mig hela tiden. När jag somnade och när jag vaknade. Jag kunde inte släppa det", säger Albin.
Plötsligt smäller det bara till.
Mariah Olsson, som jobbat som undersköterska på Vrinnevi i sex år, har i april bytt avdelning och börjat på infektionsavdelningen. Här börjar nu patienter som smittats av det nya coronaviruset strömma in. Och det går snabbt.
– Det låter klyschigt, men det var verkligen över en natt, säger hon.
För hennes kollega, 22-åriga Albin Fritiofsson som bara ett par månader tidigare avslutat sin sjuksköterskeutbildning och börjat sitt första jobb på infektionsavdelningen, är det en chock. Patienter som inte alls verkat särskilt dåliga, dör plötsligt framför hans ögon.
– Det kunde gå så snabbt, berättar han.
– Från att patienten var stabil till att det behövdes IVA-vård. Det var en konstant oro, ständigt gå och kolla till dem. Det var med mig hela tiden. När jag somnade och när jag vaknade. Jag kunde inte släppa det.
Intensivvårdsläkaren Fredrik Schiöler har under våren varit med om sådant han aldrig hade kunnat föreställa sig. Till höger sjuksköterskan Ida Karlsson.
Tisdag 17 mars
42 bekräftade fall i Östergötland. Inga avlidna. Vrinnevisjukhuset: 1 i intensivvård.
Drygt en månad innan smällen på infektion är Ida Karlsson på sjukhusets intermediärvårdsavdelning frustrerad. Hon har länge varit övertygad om att det nya coronaviruset närsomhelst kommer slå till med full kraft – varför görs ingenting?
– Jag såg utvecklingen i andra länder och kände mig så stressad. Ingen var rädd att det skulle komma hit, säger hon.
På en presskonferens dagen innan har biträdande smittskyddsläkare Magnus Roberg sagt att det nu finns tecken på att coronaviruset börjat smitta inom länet:
– Majoriteten av de smittade har varit i Italien och Österrike. Men det finns några individer som vi inte vet var de har blivit smittade och det får vi tolka som att vi har början på en smittspridning i Östergötland.
Många covidpatienter har krävt ständigt övervakning. Tillståndet kan snabbt gå från stabilt till allvarligt.
Lördag 11 april
979 bekräftade fall. 32 avlidna totalt. Vrinnevisjukhuset: 56 på vårdavdelning, 11 i intensivvård.
På infektionsavdelningen är det nu, i mitten av april, fullt. Och det är bara covidpatienter. Logistiken är rörig och personalen känner sig maktlös och frustrerad. Varje dag de kommer till jobbet är oviss. Vad fattas idag? Vilka riktlinjer gäller?
– Ena stunden skulle vi sprita visiren och återanvända, andra skulle vi kasta dem, säger Mariah.
De berättar också om hur munskydd som tidigare inte skulle användas därför att de inte var säkra, nu börjar användas. Alla semestrar och ledigheter som varit beviljade under våren har dragits in. Om det blir någon sommarsemester återstår att se. Någon extra ersättning eller kompensation får personalen inte. Jo, kommer de på, en t-shirt och ett presentkort.
Intensivvårdsläkaren Fredrik Schiöler och sjuksköterskan Ida Karlsson.
Måndag 20 april
1 227 bekräftade fall. 65 avlidna totalt. Vrinnevisjukhuset: 46 på vårdavdelning, 14 i intensivvård.
På Intensivvårdsavdelningen, IVA, vårdas de svårast sjuka covidpatienterna. De flesta ligger nedsövda och får luft genom en respirator. Här har läkaren Fredrik Schiöler jobbat i många år. Men det han är med om nu liknar ingenting han tidigare varit med om. De har mer än dubbelt så många patienter. Samtliga är extremt sjuka och vårdas i respirator.
– I vanliga fall har vi en handfull så sjuka patienter på ett år, nu hade vi sjutton samtidigt, säger han.
För att klara trycket får IVA in personal som i normala fall arbetar på operation. De får bara några timmars introduktion till sitt nya jobb. Trots mer personal, måste många jobba mer än heltid. Scheman görs om så att alla arbetar dag, kväll och natt – samt varannan helg. Och arbetet är tungt. Patienterna som vårdas i respirator måste vändas från rygg till mage och tillbaka ett par gånger per dygn, för att minska trycket på lungorna. Det krävs sex till sju personer för att vända en patient.
Vilken skyddsutrustning som kan och ska användas har varit en ständig diskussion under pandemin.
Tisdag 19 maj
1 852 bekräftade fall. 162 avlidna totalt. Vrinnevisjukhuset: 39 på vårdavdelning, 5 i intensivvård.
Hur och vilken skyddsutrustning som ska användas är en ständigt återkommande diskussion. Ska man använda dubbla munskydd – som gör det svårt att andas och prata? Eller den heltäckande andningsmasken tiki med en batteridriven, surrande fläkt, som gör det svårt att höra vad andra säger? I det pressade tempo som råder gör skyddsutrustningen också att personalen hoppar drickpauser – det tar för lång tid att ta av och på sig all utrustning. Värdefull tid från patienterna. Då gör man avkall på sig själv istället. Och inte bara det, säger läkaren Fredrik. Den vård man vill ge patienterna går inte alltid att ge. Man får göra avkall på den goda kvalitet som ska känneteckna svensk sjukvård:
– Vi har gjort det här fantastiskt bra, men vi har gjort det därför att vi gjort avkall på annat. Utredningar har skjutits upp, vi har sänkt kvalitén och sänkt kraven på hur vi ska skydda oss.
Sjuksköterskorna Ida och Olivia arbetar på Vrinnevisjukhusets intermediärvårdsavdelning.
Torsdag 16 juli
3 570 bekräftade fall. 251 avlidna totalt. Vrinnevisjukhuset: 6 på vårdavdelning, 3 i intensivvård.
Under sommaren börjar trycket så sakteliga sjunka. På infektionsavdelningen upplever dock Mariah och Albin arbetet som nästan svårare. Nu måste de hålla covid- och icke-covidpatienter noga separerade. Det är på och av med skyddsutrustning, sprita och tvätta, om vartannat. Men ändå, en liten andningspaus. Semestrar kan tas ut, om än inte alltid de veckor man hade tänkt. De drastiska dödsfallen har dock satt spår i Albin. Han vänder sig till företagshälsan för stöd. Tröttheten efter vårens tryck gör att alla känner sig sköra, minsta droppe kan få bägaren att rinna över. Många har också själva varit sjuka i covid. Mer eller mindre allvarligt.
– Under sommaren inträffade det flera tragiska saker i mitt liv. Då kände jag det, att jag har inte så mycket marginal. Vi är ju också bara människor, säger sjuksköterskan Olivia.
Specialistsjuksköterskan Louise Gusmark är orolig för ett bakslag. I bakgrunden sjuksköterskan Albin Fritiofsson.
Tisdag 8 september
4 022 smittade. 283 avlidna. Vrinnevisjukhuset: 2 på vårdavdelning.
I ett rum på Vrinnevisjukhusets akutvårdsavdelning har sjuksköterskorna Albin och Mariah, läkaren Fredrik, sjuksköterskorna Ida och Olivia och specialistsjuksköterskan Louise Gusmark samlats. Det är lugnare nu, men rädslan finns där hela tiden.
– Det känns som om elden pyr fortfarande. Nu är frågan om det ska slockna, eller blossa upp igen, säger Albin.
– Vi har ju klarat det här på bekostnad av att många kämpat hårt, säger Louise Gusmark.
– Folk går redan på sparlåga och är tröttare än vanligt, trots att de haft sin semester. Så det finns ju en oro för ett bakslag.
Trots oron, nämner alla den starka sammanhållning som pandemin skapat, som det viktigaste de tar med sig.
– Vi bär en stolthet, säger Fredrik.
– För vilken kraft det är – när vi enas när det behövs. Vi har räddat många liv.
En av de nu tomma sängarna på Vrinnevisjukhuset.