De ville riva hans "vattensoffa"

Han är bedrövad - länge har han sökt påverka landstinget i Östergötland att ta itu med förfallet av gården på Vrinnevisjukhuset.
- Jag har lämnat förslag och kontaktat specialister men det heter ständigt att det inte finns pengar.

Tänkte riva
Som konstnär äger han upphovsrätten, och den kvarstår till sjuttio år efter hans död.
Nyss fick han veta att man tänkte riva konstverket.
- Vattensoffan, som jag kallar den, är ju kärnan i hela gården. Det här är en plats där besökare och patienter kan fika och ha det skönt under en svår tid.
Landstinget har medgivit att man möjligen gjorde fel när betongen gjöts.
- Det är inte ovanligt att betong ruttnar, menar Ulrik Samuelson. Det är också brister i underhållet. Man glömde kanske tömma inför vintern. Vattnet har stått kvar, frusit och sprängt sönder verket.
Han understryker att det måste finnas pengar från början till att underhålla offentlig konst.
- Om pengar saknas kan man inte bara låta förfallet pågå.
Hittills har han utan ersättning skissat på en restaurering.
- Om det inte går vill jag att vattensoffan tas bort och man gör en likadan, säger han till NT.
Med sinnlig hand och stor känsla för material tänkte han sig en oas.
- Det är en korsning mellan en moské i Cordoba och tallarna jag lekte bland i Vrinneviskogen.
Ulrik Samuelson satt i Spanien och skissade när professorn Nils G Stenqvist bad honom att utforma gården.
För Historiska museet och trakernas guld gjorde han montrar av glascylindrar på galvaniserade rör.
- De var så bra att jag beslöt använda samma rör - som tallar - på Vrinnevisjukhuset.
Nu ser han med besvikelse hur verket krackelerar.
De offentliga uppdragen bäddar för problem.
- Det här är ett generellt bekymmer, intygar museichef Helena Persson. Fastighetsägaren måste ha en plan redan när verket godkänns. Det är viktigt med en tydlig ansvarsfördelning.

Utsatt konstnär
Hon kontaktade Statens konstråd när det blev känt att Ulrik Samuelsons verk höll på att skatta åt förgängelsen.
- Konstnären är utsatt. Han har upphovsrätten och ska samtidigt driva fram en lösning. Han ska givetvis ha ersättning för sina förslag. Om ett företag tvingas till åtgärder kostar det alltid.
Upprepade kontakter har inte lett till något.
- Det verkar som om man tycker det är besvärligt att kontakta konstnären, säger Helena Persson. Hon råder alla parter att sätta sig ned runt ett bord och hitta en lösning.
Vems är ansvaret?
- Den som är konstansvarig har alltid ett stort ansvar.
Ulrik Samuelsons "vattenkonst" är vacker och förstärker platsen. Han har utgått från funktionen, konstaterar Helena Persson.
Att konsten på Vrinnevisjukhuset utsätts för åverkan beror på bristande information. Det behövs värdar på avdelningarna, några som håller ett öga på konsten.
Inte minst en broschyr. Besökarna och patienterna skulle uppskatta att få veta mer om bilderna - tänkta som själens spegel.

De ville riva hans "vattensoffa"

Betongen ruttnar. Landstinget ville först riva vattensoffan.- I så fall måste det uppföras en ny mur, säger konstnären Ulrik Samuelson.

Betongen ruttnar. Landstinget ville först riva vattensoffan.
- I så fall måste det uppföras en ny mur, säger konstnären Ulrik Samuelson.