Åsa Lindstam bläddrar i sin telefon och visar upp en bild på sin far. Tröjan är uppdragen över bröstkorgen och ett blåmärke, stort som flera nävar, är synligt. Det är inte första gången som blåmärken uppstått, och det finns ingen avvikelserapport som visar vad det är som har hänt. Hennes far är heller inte den enda brukaren med skador.
Vi har pratat med flera personer, med god insyn i verksamheten, som berättar om hur brukare på Skogsbrynet inte får sin medicin regelbundet och hur kapslar har hittas på golvet för att de dementa inte fått hjälp med att stoppa in dem i munnen. Morgonmedicinen skjuts fram till klockan två för att den inte hinns med. De vittnar också om att brukare blir liggandes i sin avföring i timmar, och personal har hittat patienter med frätskador i halsen för att de inte har fått vatten att svälja medicinen med.
Åsa Lindstam är djupt oroad över vilken vård hennes far får.
– Pappa befinner sig i livets slutskede, vid flera tillfällen har han inte fått sin medicin. Under de fyra åren som pappa bott här har fyra chefer kommit och gått, säger Åsa Lindstam.
Tystat personalen
Skogsbrynet är ett litet kommunalt demensboende med tio vårdplatser i centrala Norrköping. Vår källa berättar hur brukarna inte får komma ut på regelbundna promenader och hålls inne på sina rum om dagarna. Vikarierna har inte fått tillräcklig utbildning och har ingen eller väldigt lite erfarenhet av att ta hand om personer med demenssjukdomar.
En chef har uttryckligen sagt till personalen att de inte ska rapportera till de anhöriga om de upptäcker att något är fel. Flera har blivit utskällda av enhetschefen när de påpekat brister i verksamheten.
En av våra källor berättar om en av de boende:
– Jag hittade honom fullt påklädd mitt i natten, det stank urin och avföring. En sköterska erkände dagen efter att de inte hade hunnit med att ta hand om honom. Det har varit likadant på flera av de boende, säger vår källa.
Får ingen mat
Enligt nya rutiner ska personalen redan klockan halv fyra på eftermiddagen börja byta om till nattkläder på de boende, anledningen ska vara att det ska bli lugnare under kvällen.
Åsa Lindstam berättar att om hon kunde så skulle hon flytta sin far, men han är för dålig för att klara av att byta boende. Han är sjuk i alzheimers, och liksom de andra boende kan han själv inte berätta hur de behandlas.
– Jag har kommit dit och pappa har uttryckt att han är hungrig, då har det visat sig att han inte fått något att äta på hela dagen, säger Åsa Lindstam.