O-Ringen – skogsfolkets klassiska massmönstring – närmar sig Norrköping med omnejd. Inte med några sjumilakliv, men ändå sakta men säkert. Arrangörsklubbarna förefaller ha läget under kontroll och samtliga tävlingsbanor i Kolmården och i Finspång är i princip klara med tusentalet kontrollpunkter omsorgsfullt utplacerade i terrängen och markerade på kartan.
För staben av banläggare återstår nu att bygga upp de olika kontrollerna vid de punkter i skogen som tidigare fastslagits.
Vi är med när banläggarna Håkan Träff från Nais och Karin Axelsson från Finspångs SOK riggar en av den femte och sista etappens kontroller.
Den beskrivs på kartan som "Höjden norra foten". Mycket mera än så går inte att avslöja i det här sammanhanget, så här ett drygt halvår innan start. Orienteringsvärlden är full av nyfikna aktörer som inte skulle ha något emot att händelsevis springa på en liten gnutta gratisinformation som skulle kunna omvandlas till ett uns av fördel till när det blir tävla av under veckan den 21–27 juli.
– Nåja, det här kan vi väl i alla fall bjuda på, säger Håkan Träff med ett skratt när han och Karin Axelsson börjar montera upp träställningen för kontrollen.
De jobbar vid foten av en stadig tall, intill klippan som erbjuder en hänförande utsikt över Ågelsjön. Som om en orienterare på sekundjakt skulle ha tid eller ro att njuta av naturen mitt uppe i allt?
Eller lockar utsikten lika mycket som upptäckten av kontrollen?– Kanske inte, medger Håkan Träff som är ansvarig banläggare i det team som jobbar med etapp fem.
– Kontrollen går före allt annat. Men jag fick i alla fall en riktig wow-känsla när jag kom upp hit och rekade var kontrollen ska placeras. Det är ju fantastiskt vackert.
Han blickar utåt sjön medan Karin Axelsson plockar fram skruvmejseln ur ränseln och sätter stämplen på plats på kontrollen. Ett sorts genrep inför när det blir skarpt läge alldeles innan tävlingsstarten i sommar. Karin Axelsson själv basar egentligen över banor på den andra etappen i skogarna runt Arena Grosvad i Finspång. Totalt omfattas O-Ringen 2019 av 133 olika tävlingsklasser med tillhörande banor, för alla åldrar och nivåer.
– "Mina" banor har varit färdiga ganska länge, säger hon.
– Alla kontrollpunkter är utmärkta. Jag hade turen att kartritaren var klar ganska tidigt för mer än ett år sedan. Så fort jag fick den nya O-Ringenkartan i min hand satte jag och mina kollegor igång med jobbet med banorna. Jag bor dessutom ganska nära Grosvad och tar en promenad i området nästan varje dag och kollar och dubbelkollar. För att vara riktigt säker på att banorna verkligen kommer att fungera. Jag tror det. Bankontrollanten är också nöjd.
Karin Axelsson är i första hand ansvarig för banor i klasserna H35 och uppåt. Annars är de båda eniga om att ungdomsbanorna brukar vara svårast att lägga. Det handlar om fingertoppskänsla för att hitta rätt nivå för ambitiösa ungdomar någonstans, i karriären, mitt emellan nybörjare och etablerade löpare. Inte för lätt, inte för svårt.
– Vi vill ju att de ska klara banorna och få en bra känsla för orienteringen som sport. Att lotsa in dem i orienteringen. Men det får givetvis inte vara för enkelt, säger Karin Axelsson.
Håkan Träff har däremot inga problem med att krydda sina elitbanor i O-Ringen med en mängd mer eller mindre tuffa utmaningar längs vägen. Tvärtom, han närmast strålar av lycka när han beskriver hur han jobbar.
– Allt som står i vägen och allt som de tävlande måste väja för är perfekt för oss banläggare. Så jäkliga är vi faktiskt.
Kolmårdsterrängen är förstås perfekt ur det avseendet. Gott om detaljer att runda. Eller passera på höjden. Kartorna för de tre etapperna med Yxbacken som arena och målplats är rikligt smyckade med dramatiska höjdkurvor.
– Jag gillar också riktigt långa sträckor mellan vissa kontroller och försöker alltid få med ett par sådana på en etapp, säger Håkan Träff.
– En lång sträcka med flera vägval längs vägen. Det ger den bästa dynamiken. Löparen ska ständigt tvingas ifrågasätta sina beslut i terrängen. Samtidigt kan det vara bra att ibland lägga in något vägval med mer löpbetonad orientering så att hjärnan får vila en liten stund. Men orientering får aldrig bli terränglöpning.
De båda banläggarna ser fram mot O-ringen, som de beskriver som ett "hedersuppdrag". Deras jobb lär nagelfaras till sommaren. Inte minst som världseliten beräknas vara på plats då terrängen här gott kan liknas vid den som väntar vid VM i Norge några veckor senare. Men de känner sig i trygga i att, genom sina banor, kunna lotsa deltagarna i orienteringsfesten på ett både lätt och svårt sätt genom den, som det heter i sporten, "självvalda vägen i obanad terräng".