Ungdomsbrottsligheten har man hört om till leda. Ofta finns regeringens supersamordnare Björn Eriksson i fronten. Hans käpphäst och favoritmantra brukar vara att man måste ”gripa in” tidigt i brottslingens karriär. Nu har ett nytt samhällsproblem dykt upp: åldringsbrottsligheten.
Det visar sig att brottslingar över 65 blir mildare behandlade av rättsapparaten. Som värsta skräckexemplet framhålls en 91-årig kvinna, en slags Gudmoder i ett nätverk av ekonomiskt fiffel. Kvinnans fortsatta brott gäckar den maktlösa polisen. Björn Eriksson kan ha kvar sin slogan, bara vrida lite på den:
– Det är aldrig för sent att gripa in!
I fallet med 91-åringen är det nog för sent att gripa in tidigt, men kanske inte för sent.
Hörde kamraterna Willner och Kenneth Thapper snacka fotbollshuliganism i radio. De tävlade om att vara överens. Programmet hade en unik kvalitet, det bevisades att huligani går att prata om utan att kalla in Björn Eriksson till studion, vilket borde rendera något journalistpris.
Så här års, när man reflekterar över naturen, är det naturligt att tankarna går till kollegan Carl-Otto Mattsson, 70, en av Sveriges främsta miljö- och naturjornalister. Han kom hit från Västergötland, trakten mellan Vara och Falköping, via DN till Östkvarten, lokalradion och tv-distriktet, där han under tio år gjorde programmet Jordnära. Carl-Ottos storhet består bland annat i att göra smala, ”osexiga”, reportageämnen med en stram och saklig ton, och ändå få dem breda och populära. Han är en stor biodlarprofil med förtroendeuppdrag i den rörelsen. Sin egen odling, eller sina ”samhällen”, driver han från ett torp strax utanför stan, på Vikbolandet.
Det har varit ett dåligt biår, men än värre är Carl-Ottos allvarliga sjukdom. För en tid sedan fick han veta att han lider av Parkinsons. Han äter bromsmediciner och mår ganska bra, han cyklar, rör sig i naturen, och ska bergsvandra i Turkiet. Han pratar osentimentalt, sakligt, om det som drabbat honom och om den obönhörliga, djävulska, prognos som sjukdomen har. Han ärvde en gård i hemtrakten, som är utarrenderad. Hans fru, Cecilia Ambjörn, har pensionerats från jobbet som oceanograf på SMHI, hon har politiska uppdrag kvar för Vänsterpartiet.
Numera finns varken naturprogram eller tv-distrikt här. Som uppväxt i det S-märkta folkhemmet på Ljura, känns det märkligt att det inte gick något första majtåg (S) här .”Stående demonstration” i all ära, men de röda fanorna slokar väl?
Nästa år är valår, det går ju att ändra sig, tjöta, tjöta.
God morgon och trevlig helg.