”De små stegens tyranni”, brukade Folkpartiet kalla Socialdemokraternas politik.
Om man betänker arbetarrörelsens hela 1900-talsprojekt kan man i stället tala om ”De små stegens triumf”, för det har varit de små stegen som lyft ett efterblivet smutsstinkande land till en modern välfärdsstat som blev en förebild.
Det var ingen revolution, inga jättekliv, utan små steg, det kallas reformism eller revisionism på fackspråk. Ett sådant där litet steg skildrades i den utmärkta serien Fröken Frimans krig i SVT i helgen. Kooperationens födelse var viktig, ungefär som folkskolan, bostadslyftet och hälsovården och pensionerna var de små stegens triumf.
När man ser och hör Stefan Löfven i dag, kan man tänka att småsteg i alla fall är längre än inga alls, vilket ju också gäller för Reinfeldt. Det påminner om hur Lasse Strömstedt beskrev tempot hos en intern som skulle gå och hämta något åt en plit:
”Han höll ett tempo som pendlade mellan mycket långsamt och stillastående.”