Det är ingen idé att oroa sig för allt

Att bli sjuk och i stort behov av hjälp från omgivningen kan Hans Winell känna rädsla för. Solveig Utter Pertmann jobbar på att träna bort sin höjdskräck.

- Man kan inte oroa sig för allt. Livet är trots allt roligt, säger Solveig Utter Pertmann. Här i samspråk med Hans Winell.									Foto: JOCKE BLOMQUIST

- Man kan inte oroa sig för allt. Livet är trots allt roligt, säger Solveig Utter Pertmann. Här i samspråk med Hans Winell. Foto: JOCKE BLOMQUIST

Foto: Fotograf saknas!

Norrköping2006-10-28 04:00
Vi möts på S:t Olai församlingsexpedition. Både Hans Winell och Solveig Utter Pertmann är aktiva i kyrkan. Vi ber dem berätta om ett tillfälle då de känt rädsla.
Solveig berättar om sin höjdrädsla. Att åka med en tung turistbuss över Europabron, som är Europas högsta bro, är inget problem för henne. Men däremot om hon skulle gå över. Motsägelsefullt nog älskar hon att flyga. Hon vet inte varifrån hon har fått höjdrädslan.
- Jag har tränat mycket men det känns ändå obehagligt.
Speciellt rädd av sig är hon inte annars. Och hon tror att det till stor del beror på hennes lyckliga barndom. Solveig, som nu är 67 år, var ett omhuldat endabarn. Dessutom har hon sin tro som hon tycker ger henne trygghet.
- Om det händer något tror jag att man kan få hjälp andligen så att man tänker annorlunda och på så sätt får styrka att hantera det.

Estoniaolyckan skrämmer
Hans Winell, som är 72, är rädd för att till exempel drabbas av en stroke, bli halvsidesförlamad och behöva hjälp med det mesta.
Han kan också känna olust inför att gå ut själv en sen mörk kväll.
- Man kan inte utesluta att något kan hända.
Att gå ut när det är mörkt är inget som skrämmer Solveig. Och inte att bli sjuk heller. De är båda överens om att det egentligen inte är så stor idé att oroa sig för saker.
- Det blir som det blir ändå, säger Solveig.
- Det kan jag nog hålla med om, säger Hans.
Att allt kan hända har deras långa liv lärt dem. Solveig pratar om Estonia. Det var väl ingen in-nan Estoniaolyckan som tänkte på att de båtarna kunde vara farliga, menar hon. Nya händelser skapar ny oro i en föränderlig värld.
- Det finns nog inte en enda människa som inte är rädd för något, säger Solveig.
Hans tycker inte om att prata inför andra. Han är rädd för att göra bort sig och bli kritiserad.
- Det gör väl inget om hundra år. Fel gör väl alla. Du får ta det med lite lättsinne, säger Solveig.

Dasset skrämde
Hans minns att han var rädd för mörkret och åskan som barn. Folkilskna kor och arga hundar kunde skrämma honom.
- Och gamla tanter som såg ut som häxor. Det fanns många original på den tiden. "Den där ska du akta dig för", sa de, minns Hans.
Även Solveig minns hur rädd hon var för att gå på dass på landet när mörkret fallit. Särskilt efter att ha fått höra spökhistorier.
Vi pratar om hur de tänker sig framtiden, när de blir äldre.
- Jag vill inte bli ett kolli. Det hoppas jag att jag slipper uppleva. Döden kan nog vara en befriare ibland, säger Hans.
- Jag hoppas få hänga med ett tag till, säger Solveig som minns hur roligt hon och hennes 88-åriga mor hade det den sista tiden innan hon dog.
- Du har haft ett lyckligt liv du, säger Hans
- Man orkar inte oroa sig för allt. Livet är trots allt roligt, säger Solveig.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om