De poppiga rösterna från Rix FM-festivalen hade tystnat några timmar tidigare, och gatorna var fulla av invånare som passade på att njuta av den ljumma torsdagskvällen.
Plötsligt revs lugnet isär när två personer blev anfallna av ett antal andra män.
Elisabeth Larsson står med Peter Larsson en bit bort från Stadsbiblioteket vid Söder Tull där misshandeln och skottlossningen ägde rum.
Polisen har nyss plockat bort avspärrningarna och lokalbussarna passerar förbi som vanligt.
- Det jag tycker är otäckt är att skjutningarna blir ett normalt beteende. Att våldet trappas upp och så, säger hon.
Inte ensam på små gator
Hon har både barn och barnbarn i Norrköping. Men hon vägrar att bli orolig för dem trots att de tre senaste skottlossningarna har utspelat sig centralt.
- Man tror ändå inte att de ska drabbas av sådana här saker. Man måste ju ha den här livskvalitén och att man låter dem gå på saker och sådant.
"Väldigt osäkert"
Peter Larsson är snäppet oroligare
- Det är ju väldigt osäkert, det måste jag säga. Jag tycker att det verkar bli grövre och grövre och oftare och oftare.
Att gå ensam på en tvärgata, det gör han bara inte.
- Människan är väl så att man tror att man är säker bland en massa annat folk.
Robin Ritzman och Linda Wallin sitter och väntar på en buss i matchande mjukisställ 30 meter från där misshandeln ägde rum.
- Det blir mer vanligt än vad det var förr, men jag bryr mig inte så mycket faktiskt.
"Inte speciellt rädd"
- Jag är inte speciellt rädd, säger Robin Ritzman.
Linda Wallin nickar.
- Det är lite obehagligt att tänka på att det händer där det är karuseller och stånd, och så är man ute sent på natten och så händer något liknande. Det är inte tryggt precis.
Blödande kille i knäet
De två männen lyckades fly från attacken och en av dem sprang mot en uteservering på Drottninggatan.
Pär Wihag är vd på Harrys och stod i köket när skottlossningen ägde rum.
Han berättar att deras uteservering var fullproppad och hur några gäster plötsligt fick en blödande kille rätt i knäet.
- De matgäster som satt där tog nog illa vid sig. Men ingen ur personalen mår dåligt av det.
Vi upplevde en människa som var skadad, det är bara att hantera situationen för vad det är.