Flera NT-läsande boende i kvarteret Äpplet hör av sig till oss och tipsar om just sin innergård. "Kom när vi har kräftskiva" lyder en av inbjudningarna.
Bara en galning säger nej till kräftor, snaps och lustiga hattar och vi anländer på utsatt dag. Som förrätt serveras en guidad tur över gården, kryddad med otaliga vitsord över innergårdens förträfflighet. Ja, inte bara innergårdens förträfflighet förresten.
– Du förstår, det är sammanhållningen. Människorna. De som bor här, säger Sirpa Ingvaldsson, som är en av flera som tipsat om gården som ramas in av Knäppingsborgsgatan, Hospitalsgatan, Olai Kyrkogata och Kristinagatan.
– Vi är ett 20-tal personer, de flesta pigga och påhittiga pensionärer, som umgås flitigt här på gården. Äppelseniorerna som vi kallar oss. Vi har alltid mycket aktiviteter på gång. Kaffestunder och gemensam körsång inte minst. Det är rena vitaminbomben att få sjunga tillsammans.
Nu är det alltså kräftskiva. Men först ska tipspromenaden avverkas. Bertil Ingvaldsson läser upp de rätta svaren efteråt och det visar sig att Britta Hallén har vunnit. Ingen är mer överraskad än hon själv.
– Nio rätt av tio möjliga, konstaterar hon.
– Inte dåligt. Men jag är förvånad. Det här trodde jag aldrig. En del svar kunde jag men annars var det nog mest rena turen.
I pris får hon en flaska med något gott att dricka, låt vara att det kanske inte passar som allra bäst till just kräftor.
Stämningen tilltar och snart är den sista kräftklon tömd på sitt innehåll. Alla har med sig sin egen förtäring enligt knytkalasprincipen och omdömena om årets kräftor skiftar mellan "goda", "dyra", "mjuka" och "hårda". Sällskapet och omgivningen vinner i alla händelser i det långa loppet och Lars Lundström berättar att alla de åtta portarna på gården är döpta efter gamla klassiska svenska äppelsorter. Att bostadsrättsföreningen heter Äpplet behöver kanske inte tilläggas.
– Totalt ingår 116 lägenheter, säger Lars Lundström.
– Vi som bor här är otroligt nöjda med gården. Det är så välskött och verkligen genomtänkt. HSB gör ett fantastiskt jobb med att hålla efter den. Det känns tryggt också. Nästan som en "gated community" som de säger utomlands.
Sirpa Ingvaldsson har en hektisk kväll. Hon går gården runt för att samla in tipsfrågorna och försöker sedan överrösta det lätta regnet med sina fågellåtar till musikquizet. Däremellan hinner hon berätta att familjen flyttade in för 18 år sedan och inte har några tankar på att flytta härifrån än på länge, länge.
– Det var köket jag föll för först. Så stort och så fint. Och med utsikt över gården. Vi hade tittat på flera lägenheter innan men här kändes det rätt. Det var det också.
– Dessutom fick vi uppsikt över spotlighten som lyser upp Rådhuset så att det ser ut som Empire State Building, fyller maken Bertil Ingvaldsson i.
Regnet tilltar och långt bortom hustaken anas ett dovt åskmuller. Sirpa Ingvaldsson vrider upp volymen på den första sången i sin frågesport och öron spetsas runt bordet där bara skalen avslöjar vad som pågått här tidigare. Av allt att döma är "kråka" rätta svaret.
– Visst är vår innergård finast, utropar Maj Hagberg som avskedsfras.
Konkurrensen är hård, lyder den diplomatiska repliken.