Eva-Britt Sjöberg förklarar att hon inte kan uttala sig om enskilda fall.
Men Ellinor talar också för en grupp, alla sjuka som saknar arbetskapacitet och inte kan söka nytt boende?
– Ja, precis. Det är klart att det är svårt för enskilda människor när det ställs krav som tidigare inte har ställts på dem.
– Men det ska alltid göras en individuell bedömning. Känner man att man inte har fått en sådan kan man alltid överklaga och få saken prövad i förvaltningsrätten. Det är säkerhetsventilen för medborgare som känner att de inte har blivit lyssnade på.
Hon förtydligar att den som inte aktivt arbetar för att sänka sina boendekostnader ändå kan få ekonomiskt bistånd för annat.
Men Ellinor fick enbart cirka en tusenlapp i ekonomiskt bistånd. Den summan blev hon av med då bostaden var 1 069 kronor för dyr.
– Då är hon egentligen väldigt nära att leva på en egen inkomst, säger Eva-Britt Sjöberg.
Men hon är i en tuff sits. Varje månad går hon back och är beroende av sina vänner och sin särbo.
– Ja, det är tufft i förändringens tid, speciellt om man inte mår bra. Men den som enbart fått en del av hyran betald, är närmare egen försörjning än dem som behöver försörjningsstöd på flera områden. Det borde vara en större motivering att sänka boendekostnaderna, så att man inte behöver försörjningsstöd.
– Att man "bara får lite" och "borde få" är ingen orsak. Då är man ännu närmare att klara sig själv. Målet är ju att man ska bli självförsörjande.