"Det här yrket går inte att kombinera med ett sjukt barn"
Hon var det stora, unga musikerlöftet och uppmuntrades av den världsberömde dirigenten Solti. Framtiden såg ljus ut.Igår fyllde hon 30 år och hon har funnit sig i att det intensiva liv hon en gång levde aldrig kommer tillbaka.
Att hon ville leva med och i musik bestämde hon sig för tidigt.
Jag minns inte var och när, men jag hade inte börjat skolan den gången jag följde med min far som är kantor till en kyrka någonstans och blev alldeles tagen när jag hörde musiken. I skolan började jag sedan som alla andra med blockflöjt men bytte till tvärflöjt för att jag tyckte det klingade så vackert.
Berättar Anna Norberg. I dag först och främst mamma till Viktor, 6, och Klara, 3, och gift med Lars-David Nilsson, pianist och blivande repetitör på Kungliga Operan i Stockholm.
För bara en dryg månad sedan hörde vi henne i radions P2 som solist i Carl Nielsens flöjtkonsert tillsammans med Sveriges Radios symfoniorkester.
Det måste varit en inspelning från en konsert i Berwaldhallen 1994, påpekar Anna och skrattar lite. Då var allting annorlunda...
<p><b><font size="2">Gick med rekordfart</font></b>
Förvisso. Under uppväxten hemma i Mariefred var det inte bara flöjt utan även fiol och piano. Och vid behov ryckte hon in i förstastämman i kyrkokören.
Men efter en sommarkurs hos professorn och flöjtisten Lennart Ehrenlood visste Anna vilket instrument som var hennes.
Sedan gick allt med rekordfart. 1989 vann hon en internationell tävling för unga musiker och kom in på Musikhögskolan i Stockholm. Här fick hon bland annat under det andra av de fyra studieåren ett stipendium på 75000 kronor det största som någonsin utdelats till en blåsare.
Att som elev få medverka i Nationalmuseets legendariska sommarkonserter var också stort.
Två år på Folkoperan bidrog även till att den begåvade flöjtisten hamnade i rampljuset. Och hennes synbara engagemang på podiet och ljuva folkviseutseende gjorde henne också synnerligen attraktiv för TV- kamerorna.
SVT gjorde ett program när hon for till Amsterdam för att spela upp för den numera avlidne världsdirigenten Georg Solti.
En enorm ära och en stor upplevelse. Jag fick väldigt mycket beröm, men han påpekade också hur svårt det kan vara för speciellt blåssolister att hävda sig ute i världen. Konkurrensen är mördande, berättar Anna.
Fast det märkte hon förstås ingenting av. Engagemangen haglade. Det var resor kors och tvärs i världen, konserter och skivinspelningar. Att Viktor kom till världen 1995 var heller ingen anledning att dra ner på det hektiska tempot.
Jag var hemma i fem veckor. Sedan jobbade jag på som attan med honom i bagaget. Det gick väldigt bra att kombinera barn och jobb, tyckte jag.
<p><b><font size="2">Något som inte stämde</font></b>
Då. Tre år senare, när Klara anmälde sin ankomst, var situationen en annan.
Först hade jag tänkt köra på med henne som med storebror, men jag kände att jag ville ta det lugnt och vara mammaledig, så det unnade jag mig då.
Men det var något som inte stämde. När Klara var sex månader upptäckte man att hon hade ett förstorat hjärta. Vilket ledde till hjärtsvikt och ätstörningar och i nio månader fick hon sondmatas.
Jag var chockad förstås. Att gå tillbaka till jobbet var det inte tal om. Har man ett sjukt barn handlar det inte om val. Barnet kommer alltid först, säger Anna allvarligt. Det har varit en mycket tuff tid...
<p><b><font size="2">En liten ljusning</font></b>
En liten ljusning kan dock skönjas. Sedan en tid tillbaka äter Clara själv någorlunda. Och hon ska snart börja på dagis. På prov.
Visst har tanken om hon ska kunna komma tillbaka föresvävat Anna.
Men inte på samma sätt som tidigare. Att enbart leva i Sverige som solist och musiker i dag fungerar inte om man ska få ihop det ekonomiskt. Man måste utomlands, vilket betyder långa resor och att vara borta hemifrån i längre perioder. Det vill inte jag. Jag vet nu att det här yrket inte går att kombinera med småbarn. Framför allt inte om ett av barnen inte är friskt.
En insikt som dock inte måste betyda att hon stoppat undan flöjten för gott.
Om jag kan hitta tillbaka till mig själv och lusten att spela, kanske jag kan återkomma i mindre sammanhang. Till exempel med gitarristen Mats Bergström. Vi har konserterat en del ihop och bland annat gjort en skiva.
Så jobbar vi med nyheter