Diffus vårlängtan

Sällan, eller mer troligt, aldrig tidigare har jag längtat så intensivt efter våren som i år. "Den som väntar på något gott, väntar inte för länge", har jag för mig att ett talesätt lyder, men jag håller inte med. Jag uppskattar när vårvärmen kommer redan vid juletid. Kanske är det därför jag har längtat så efter årets vår, vi har haft en någorlunda normal vinter. Det jag nu oroligt frågar mig, vad är det egentligen som jag har längtat så intensivt efter?
Det är knappast vårstädningen av hemmet som jag har längtat efter så att jag har haft myror i hela kroppen. Vårstädningen är klart överreklamerad. Det är bara att ta fönsterputsningen som exempel. När lägger man märke till en fönsterruta? Jo, när den är så smutsig att man endast med ansträngning och livlig fantasi kan titta ut genom den, då ser man rutan.
Ett välputsat fönster ser man inte, man ser rakt igenom det utan att lägga märke till någon ruta. Varför ska man putsa på något så det blir osynligt? Då kan det ju inte synas att man har gjort något. Ett förvirrat resonemang som tyder på motvilja att hjälpas åt med fönsterputsningen, tycker frugan.

Kan det vara vårstädningen av trädgården som jag har gått och suktat efter? Nja, den ser jag mer som ett nödvändigt ont. Det är praktiskt och sparar gräsklipparen om nedfallna kvistar, grenar och i år faktiskt hela träd forslas till vedhögen och den superlångsamma komposten (rishög). Annars är det med trädgårdar som med fönster. När lägger man märke och tittar till på en trädgård? Jo, antingen om den liknar Edens lustgård, och sådana finns det inte många av, eller om trädgården ser ut som en kombinerad skrotgård och skyddad urskog. En vanlig svensk, mossbelupen standardträdgård finns där bara utan att man ser den. Det är bara att konstatera att min vårlängtan inte har handlat om städning.

Fåglarnas pipande, skrikande och sjungande i sin jakt efter en lika desperat partner, bobyggande och äggläggning, har tidigare vårar varit som en vitamininjektion för mig. Numera inspirerar fågelsången bara till nostalgi och en lätt åldersdepression. Äggläggningstiderna är ett avslutat kapitel för mig och frugan. Två kläckta ägg och sedan några år utflugna ungar, gör att vi är nöjda med den biten. Fågelhannarnas putsande av sin fjäderdräkt för att bli attraktiva gör mig också deprimerad. Hur mycket jag än drar och sliter i mina fjädrar så ser jag ut som en flintskallig rugguggla, eller åtminstone en ruggig uggla.
Ljuset och värmen har jag verkligen saknat. Jag älskar när det är så varmt att jag svettas utan att behöva anstränga mig med arbete eller träning. Det är inte omöjligt att det är ljuset och värmen jag har längtat så intensivt efter. Men strunt samma, nu är våren här. Det är bara att passa på att njuta, snart tar en ny vårlängtan vid.