"Stans dyraste utsikt". Så beskrevs de nya radhusen utmed Strömmen och med en fin vy över Refvens grund.
Stans dyraste utsikt. Det var så de beskrevs, de 13 radhusen på gamla Tuppenområdet när de började bli inflyttningsklara sommaren 1978. För 835 000 kronor fick köparen en grann utsikt över Strömmen, Saltängsbron och Refvens grund. Något att vila ögonen på. Knappast ett bostadsalternativ för "vanligt folk" skrev NT vid ett besök på byggplatsen.
Radhusen blev också den slutliga lösningen efter nära tio års kivande om, och förkastade planer på, vad den avrivna Tuppentomten skulle användas till. De första planerna på lägenheter i punkthus och stora huskroppar längs strömkanten slopades dock när kommunen hann ikapp den stora bostadsbristen från 1970-talets inledning tack vare miljonprogrammen på andra håll i stan.
Sommaren 1978 började bygget bli klart. Praktikanterna Jonas Hillman och Johan Trobeck fick slita hårt.
Redan hösten 1974 skrev NT om tomten – där Norrköpings Bomullsväfveri AB en gång låg – och missnöjet låg i luften för att ingenting hände. Markägaren Skånska Cementgjuteriet manade dock till lugn och förklarade den flera gånger uppskjutna byggstarten med att man "ville planera mycket grundligt".
Med sin penna avbildade NT-tecknaren Göran Wikhäll 1971 kvarteret Kullen där Tuppen en gång låg.
Nåväl, till slut blev det således radhus i engelsk stil. Stora och i tre eller fyra plan. De dyraste gick på 835 000 kronor, de lite mindre och billigare 620 000. Bostadsytan varierade mellan 180 och 200 kvadratmeter. När NT skrev om byggandet, sommaren 1978, hade bostäderna ännu inte annonserats ut. Fem av dem var dock preliminärbokade. Byggherren var lugn och räknade med att alla skulle gå åt inom kort. Så blev det också.
Vad ska hända med rivningstomten? När bilden togs 1975 pågick debatten för fullt.