Edda har ritat dit ett hjärta på varje lapp med information om insamlingen.
– Det är vårt sätt att bemöta hennes oro och försöka kanalisera den till något konkret och positivt, säger Jenny.
Vi träffas utanför deras lägenhet i centrala Norrköping på tisdagen. De är på väg att sätta upp lappar om hur den som vill kan bidra till deras insamling. På varje papper finns ett handritat, rosa hjärta.
– Jag gillar att rita och så syns lapparna bättre, säger Edda.
Hon har tre syskon, en storebror och två småsystrar. När nyheten om Rysslands angrepp på Ukraina nådde familjen blev frågorna många. Jenny arbetar som förskolepedagog och hennes erfarenhet är att det är viktigt att inte dölja verkligheten från samhällets minsta.
– Det är bättre att vara öppen och prata om det som är jobbigt. Men du måste såklart fundera över vad du säger och hur du säger det.
Jenny berättar att hon och maken Daniel har valt att vara raka i sin kommunikation med barnen, men utan att gå in på skrämmande detaljer.
Edda har haft svårt att sova sedan kriget bröt ut eftersom hon känner sig orolig. På frågan hur hon kände när hon fick reda på att det var krig svarar hon kort och konkret.
– Dåligt. Det var en dålig känsla.
Att "göra något" blev ett sätt att skingra oron, menar Jenny och tillsammans med dottern började hon planera för insamlingen. Hon ringde till Naturkompaniet, som just nu samlar in varma kläder till krigets offer, för att höra om de kunde samarbeta. Därefter kontaktade hon bostadsförvaltaren för att höra om det var okej att sätta upp lappar i trappuppgångarna där de bor.
– Alla har varit väldigt positivt inställda och hittills har det inte varit några problem alls.
Nu samlar de in varma kläder, skor, vantar, mössor, filtar och annat som de sedan kommer att ge vidare till Naturkompaniet.
– Det blev en bra lösning. Då är vi säkra på att sakerna når fram, säger Jenny.
Edda tycker det är otäckt med kriget och kände att hon ville göra något. "Det blir mindre läskigt då".
Edda hoppas att de ska få in många klädesplagg, som de kan lämna vidare.
– Annars har vi egna kläder på vinden som är för små nu. Och min kompis har fina klänningar som är för små, säger Edda och funderar en stund.
– Fast nu är det ju kallt där. Så jackor är bättre. Och skor.
Edda, åtta år, har tillsammans med sin mamma Jenny Tegnér startat en insamling till krigets offer i Ukraina.
Om andra barn är oroliga för kriget vad tycker du att de ska göra?
– Prata, kanske med nån vuxen, nån som lyssnar. Då känns det lite bättre, säger Edda innan hon rusar vidare för att tejpa upp nästa lapp.