Katten Tufs är enligt sina ägare en riktig fegis. Han är rädd för ljud, människor och bilar, men gillar ändå att vara utomhus. Så naturligtvis har han fått vara det.
För drygt två veckor sedan var allt som vanligt, han var ute som han brukar på nätterna, men skillnaden var att han inte kom tillbaka.
Paret Irina Bogdanova och Dennis Johnsson var från en början inte så oroliga. Ibland kunde han stanna ute längre än så, men när tiden började vandra började de båda få obehagliga tankar. Var fanns han?
– Han brukar alltid stå utanför vårt fönster och yla när han vill komma hem, men nu hade det gått flera dagar utan att vi hört honom. Vi vaknade mitt i nätterna och trodde det var Tufs vi hörde. Så var det inte. Ibland var det som att vi båda så gärna ville höra honom att det var som en illusion. Han var inte där, berättar Dennis.
– Först kom oron, sedan blev jag ledsen och till slut någon slags uppgivenhet. Jag trodde att hemska saker hade hänt. Jag trodde inte att han skulle komma hem igen, säger Irina.
Kväll efter kväll gick åt till att ständigt leta, ropa och på alla sätt försöka hitta honom. De printade ut bilder som de satte ut på 25 olika platser i närheten och de lade ut en efterlysning i Facebookgruppen "Försvunna/upphittade katter i Östergötland". Forumet reagerade direkt med tips på var de skulle leta, iakttagelser och även råd om spårhund.
– Vi anlitade spårhunden och han fick upp spår. Tyvärr var det svårt att följa exakt vart de ledde, men det gav oss ändå en del hopp.Vi ska ärligt säga att det fanns stunder då det inte var så bra. Vi tappade hoppet ibland, säger Irina.
Plötsligt hände det. Under den 15:e natten av ovisshet vaknade Dennis av ett ljud. Det liknade inte ens de ljud som brukar komma från Tufs, men han var tvungen att titta vid fönstret. Där var han – utmärglad, skitig och med små mindre skador på sig.
– Jag sprang direkt ner i porten innan jag insåg att jag bara hade kalsonger på mig. Jag fick gå tillbaka och ta på mig en morgonrock, säger han och skrattar.
Där var han äntligen. Den lilla krabaten hade hittat hem. Paret grät och var överlyckliga. Människor i sociala medier blev minst lika glada och visade sin omtänksamhet. När vi senast tittade hade inlägget fått fler än 15 000 likes på Facebook, 68 delningar och mängder med kommentarer.
– Det är helt otroligt. Jag trodde verkligen inte att människor skulle bli så engagerade och så glada för någon annans skull. Det var magiskt, de flesta känner oss inte ens. Man fick lite mer hopp för mänskligheten, att människor faktiskt bryr sig. Det är så vackert och värmande, säger Irina.
Är Tufs Norrköpings mest populära katt?
– Ja, svarar båda snabbt.
– Alla vi träffade frågade om hur det gick med katten, alla visste att vi letade efter hon. Såklart de vi känner men även på arbetsplatsen och till och med personer vi aldrig pratat med förut. Det kändes som ALLA visste, berättar de, berättar Irina.
Kommer han få gå ut igen?
– Jag tror inte att han skulle må bra av att bara var inne, det skulle vara djurplågeri att inte låta honom gå ut, tycker jag. Vi har fixat en gps och halsbandet kommer snart. Då får han gå ut, men just nu har han utegångsförbud, säger Irina och tittar lite strängt, men kärleksfullt på Tufs.