När jag kommer förbi butiken vid Lindövägen där Siavash Erfanpour arbetar står han och pratar med en kund. Som har kommit förbi för att gratulera.
– Det är många som är glada över att en person som Sia får stanna. Han har alltid jobbat hårt; han är hederlig, säger han.
Sammanlagt har tusentals engagerat sig i "Sias" historia och hur han kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn från Iran, aldrig fick börja gymnasiet och länge hade tre jobb samtidigt för att klara sig. Men trots att han skaffat familj – han har dottern Eliza, snart tre, tillsammans med sin sambo Josephine – och blivit delägare i butiken där han jobbar fick han avslag efter avslag på sin asylansökan. Tills en glädjechock helt plötsligt anlände: efter tolv år får han permanent uppehållstillstånd i Sverige.
– Det är kanske svårt att förstå, men jag tror det inte. Det kanske ska ta några dagar för att sjunka in. För min del är det inte klart ännu, trots att jag har läst beskedet hundratals gånger, säger Siavash Erfanpour.
Hela tiden har han varit inställd på en fortsatt långdragen process – att planera för en fortsatt framtid i Norrköping har han inte vågat.
– Min familj är nog gladare än jag hittills. Det känns lite som att jag har fyllt 18; nu kan jag ta körkort, jag kan försäkra min klocka. Nu kan jag garva lite åt det hela, men när man är i den sitsen vågar man inte hoppas. Jag visste att om jag vaknade upp ur drömmen, och tvingades åka tillbaka, skulle det kännas väldigt surt.
Han återkommer flera gånger till uppbackningen han fått under processen. Särskilt för två år sedan, när han utvisades. Då anordnades bland annat en stor manifestation utanför butiken. Från hela landet strömmade det till människor, många som han aldrig hade träffat tidigare. Men väl i Iran släpptes han aldrig in, och fick återvända till ovissheten i Sverige igen. Sedan dess har han tagit livet en dag i taget. Det har handlat om att jobba som en häst och göra allt för att få stanna, beskriver han det som. Så gott som varje dag har kunder och andra Norrköpingsbor undrat hur det går: "kommer du få stanna"? I dag kan han för första gången le och svara ja.
– Jag hoppas att alla som brytt sig förstår hur tacksam jag är. Jag måste också tacka Migrationsverket och gränspolisen. Den här resan har berikat mitt liv på alla sätt. Jag älskar ju Sverige och gör det ännu mer efter utvisningen. Jag kände bara: "oj, finns det sådana här människor, som bryr sig så här mycket". Så jag vill tacka gränspolisen för att de utvisade mig. I dag har jag många vänner som jag inte hade haft utan dem.
Han är inte bitter över turerna, utan har valt att omfamna dem i stället. Även om det varit tufft.
– Det är det livet handlar om. Man får erfarenheter som man kan lära sig av. Titta på vad jag har lyckats med, trots att möjligheterna var begränsade, säger Siavash Erfanpour.
LÄS MER: Fallet har väckt stor uppmärksamhet, även utanför Norrköping