För Molly Ärlebrant, elev på De Geergymnasiet, kändes det ångestfyllt att ha labblektion med mätning av BMI
Molly Ärlebrant som i år tar studenten från Estetprogrammet på De Geergymnasiet i Norrköping lämnar skolan med en viss ångest. Naturkunskapslektionen som handlade om livsstil och hälsa tidigare i våras har satt sina spår.
– Vi skulle bland annat räkna ut vårt BMI och analysera det, om vi var över- eller underviktiga, och lämna in i en labbrapport till läraren. Jag upptäckte då att jag låg precis på gränsen till övervikt. Det kändes jättejobbigt och jag fastnade i det, säger hon.
I elevernas klasschatt framgick att flera elever känt sig obekväma, även om läraren sagt att det var frivilligt att göra mätningen.
– Men bara genom att säga nej visar man ju att man skäms för sin kropp, och då sticker man ut. Så jag gick med på att mäta, säger hon.
Molly menar också att fokuset på vikt är extra känsligt för just esteter.
– Vi går dans- och teaterinriktning. Det är mer kroppfixerat i de här branscherna om man ska söka jobb. Det är ju säkert lättare att få jobb om man är smal och snygg och det blev man så medveten om, säger hon.
Maja Engström, digital kommunikatör på Frisk och Fri, riksföreningen mot ätstörningar, anser att den här typen av skoluppgifter är helt olämpliga.
– Uppgiften fyller ingen funktion alls utan kan leda till ett dåligt mående och dåliga tankar som kan trigga i gång en sjukdom. Och det är inte lätt som elev att protestera, man är rädd om sina betyg, säger hon.
Men den här typen av skoluppgifter är inga direkta nyheter för Föreningen frisk och fri. Enligt Maja Engström kommer det titt som tätt in samtal från föräldrar och elever om olika inslag i undervisningen relaterade till kroppen.
– Det finns de som tvingas skriva träningsdagbok och lägga in vad de äter. Det har vi sett ända ner i mellanstadiet. Men det här med BMI är nästan värre, för här finns konkreta siffror att utgå från, som gör det lättare att fastna i negativa tankar om sin kropp, tillägger hon.
Efter synpunkterna på BMI-mätningen backar nu De Geergymnasiet och tar bort uppgiften från och med nästa läsår. (Bilden är tagen i ett annat sammahang)
Marie-Louise Adams, rektor för Estetprogrammet på De Geergymnasiet, vill endast besvara våra frågor via mejl och gör det tillsammans med läraren, Anna-Lena Brusman, som höll i lektionerna.
På frågan vad syftet var med att mäta BMI svarar de att det handlar om att eleverna ska förstå sambandet mellan vikt och hälsa. De påpekar också att det var frivilligt och att resultatet inte visades för någon mer än läraren som läste rapporten.
Men det pågår en ständig debatt kring vikt och utseende, inte minst i sociala medier. Har ni reflekterat över att den här typen av skoluppgifter skulle kunna späda på kroppsfixeringen?
"Vi är mycket medvetna om att elever mår dåligt idag och att kroppsfixering är en del av vårt samhällsproblem. Något som oroar oss alla som arbetar i skolan. Det var inte vår mening att hänga ut elever och att elever skulle fara illa utifrån studiesituationen på naturkunskapen", svarar de och tillägger:
"Utifrån elevernas reaktion kommer vi att ta bort BMI-delen i laborationen nästa läsår".
Jonas Eriksson, verksamhetschef för gymnasieskolan, Norrköpings kommun, säger att han ser allvarligt på de fall där elever känner sig kränkta.
– Och just det här landade inte så bra. Men hur undervisningen bedrivs är en dialog mellan rektor och lärare.
Finns det anledning att lyfta den här frågan till andra enheter?
– Nej, men vi jobbar alltid förebyggande så att eleverna ska må bra.