Elisabets mamma har inte en tjock plånbok. Efter att ha betalat alla kostnader för demensboendet hon bor på finns ungefär 3 000 kronor kvar att leva för varje månad. Pengarna ska räcka till allt från telefonräkningar och mediciner till hygienartiklar och kläder. Det blev därför märkbart i plånboken när plötsligt 500 kronor fattades en dag i november 2019.
– För andra kan 500 kronor kanske vara småpengar, men har man en låg pension som min mamma är det stora summor, berättar Elisabet.
Mamman var inte ensam om att ha blivit av med pengar. När en genomgång gjordes av brukarnas pengaskåp inne på deras rum, visade det sig att det fattades kontanter hos totalt sex personer på demensboendet. En polisanmälan upprättades och nu, nästan ett och ett halv år senare, åtalas en man som vid tillfället för stölderna arbetade som vikarie på boendet. I förhör har han erkänt gärningen.
– Det känns så lågt, att utnyttja någon som är dement och sjuk. Som anhörig tycker jag att det här är otäckt, att det kan hända, säger Elisabet.
Misstankar riktades mot den nu åtalade mannen när en genomgång av det digitala nyckelskåpet på boendet gjordes. Det är i detta skåp som nyckeln till de boendes pengaskåp finns. För att kunna öppna nyckelskåpet måste man logga in sig, vilket innebär att det i efterhand går att se vem som öppnat skåpet och när.
– Är man vikarie har man inte tillåtelse att ta ut nycklar från skåpet, även om det i praktiken går. Om det görs går ett larm om att man gjort ett obehörigt uttag, berättar enhetschefen på det aktuella boendet.
Vid genomgången kunde personalen konstatera att mindre summor försvunnit från olika brukare vid olika tillfällen. Vid det första tillfället användes den åtalade mannens egna nyckel för att öppna nyckelskåpet. Vid de övriga tillfällena användes i stället en "nödnyckel" som alla i personalen har tillgång till. Genom att jämföra vilka tider nyckeln användes med personalens scheman kunde man konstatera att det varit den åtalade som använt nyckeln.
Elisabets mamma bor i dag kvar på samma demensboende som vid tillfället för stölden, trots att Elisabet själv är kritisk till hur boendet hanterade den uppkomna situationen.
– Jag blev uppringd av enhetschefen när det här hade hänt, men efter det var det tyst. Jag hade jättemånga frågor som jag själv fick ringa upp och ställa. Var det polisanmält? Jobbade personen kvar på boendet? När skulle mamma och de andra få tillbaka sina pengar?
Demensboendets enhetschef uppger att de försökt vara öppna med den information de kunnat ge om händelserna, men att frågor om ärendet ofta har fått hänvisas till polisen.
– Vi är ingen rättsinstans, utan lämnar allt material vi har till polisen. Sedan har vi inte mer insyn i ärendet än vad de anhöriga har egentligen. Eftersom inte personalen är målsägande får vi inte någon särskild information från polisen.
Efter händelsen har man inte infört några nya rutiner på demensboendet. Det var inte tillåtet för vikarier att hantera dessa ärenden då, och det är det inte heller nu, enligt enhetschefen. I och med att det går att kontrollera loggarna i efterhand anser man också att det finns verktyg för att hantera liknande ärenden i framtiden.
Den åtalade mannen togs omedelbart ur tjänst efter händelsen.