Vissa uppgifter är svåra att ta in. Som att det så sent som för 18 år sedan skedde ett folkmord i Rwanda i Centralafrika.
På 100 dagar - mellan början av april och mitten av juli 1994 - mördades 800 000 civila, män, kvinnor och barn. De flesta offren tillhörde folkgruppen tutsier. Extremnationalistiska hutuer låg bakom folkmordet som dirigerades av landets regering. Att det verkligen rörde sig om ett folkmord har fastslagits i flera domar i FN:s särskilda Rwandadomstol i Tanzania.
I slutet av december förra året grep polisen en 54-årig Gävlebo på Bromma flygplats i Stockholm. Mannen, som ursprungligen kommer från Rwanda, anklagades för att ha deltagit i massakrer på oskyldiga tutsier.
Svensk medborgare
Kammaråklagare Magnus Elving, som kommer från Norrköping och tidigare bland annat har arbetat på den internationella åklagarkammaren i Linköping, säger att utredningen mot mannen inleddes redan 2010.
- Vi började arbeta med fallet när det kom en utlämningsframställan från Rwanda. Den svenska regeringen konstaterade omedelbart att det inte gick att utlämna honom eftersom han är svensk medborgare. På det sättet hamnade ärendet hos oss på internationella åklagarkammaren i Stockholm.
I början av november, efter att ha suttit häktad i nästan ett helt år, åtalades 54-åringen för folkmord och grovt folkrättsbrott. Enligt Magnus Elving hade mannen en "ledande roll på lägre nivå" i folkmordshandlingar i prefekturen Kibuye i västra Rwanda.
- Han hade studerat utomlands och vi gör gällande att han blev kallad till Rwanda strax innan folkmordet började. Vi påstår att han var välutbildad och därför hade en stor auktoritet gentemot den fattiga befolkningen. Fattiga människor med macheteknivar och klubbor såg upp till honom.
Hade skjutvapen
Ett tecken på att 54-åringen - som nekar till brott - hade en ledande roll i de ofattbara grymheterna är att han enligt åklagaren var en av få personer som var beväpnad med ett skjutvapen.
- Han hade en kalasjnikov. Det är en indikation på att han var en ledare, om än inte en formell ledare. Det var bara ledarna som betroddes med att ha automatkarbiner, säger Magnus Elving.
54-åringen ska enligt åtalet ha deltagit i flera massakrer. En av dem inträffade 17 april 1994 då flera hundra soldater, militärpoliser, poliser och civilpersoner gick till angrepp mot en katolsk kyrka. Under en veckas tid hade tutsier sökt skydd i kyrkan och många hade anvisats dit av myndigheterna. Men det var en dödlig fälla. Mördarna använde granater, macheteknivar, påkar, spjut och andra tillhyggen. Åtskilliga som flydde drunknade eller dödades i sjön Kivu. Men mardrömmen var inte över.
Ökar förståelsen
- Efter massakrerna i tätorten flydde folk. De insåg att det inte var någon idé att söka skydd i kyrkor och skolor. De insåg att de var tvungna att fly, säger Magnus Elving och fortsätter:
- De flydde söderut till ett stort bergsmassiv som heter Bisesero. Men där fortsatte jakten under maj och juni. Man åkte dit dagligen och jagade människor som hade flytt. Det var under regntiden och de flyende hade inte tak över huvudet. De försökte försvara sig genom att kasta sten, men det kom tusentals förövare från olika håll i Rwanda. Syftet var att förgöra hela den här folkgruppen med tutsier.
Nyligen återsåg Magnus Elving flera av de platser där 54-åringen ska ha agerat. För första gången hittills har en svensk domstol - Stockholms tingsrätt - valt att förlägga en betydande del av rättegången utomlands. Under tre veckors tid fick rättens ledamöter lyssna till förhör med vittnen och se platserna där massakrerna skedde. Den åtalade 54-åringen fick stanna i Sverige och följde förhandlingarna via videolänk.
- Det är lättare att sätta sig in i vad vittnen och brottsoffer säger om man själv har varit på plats. Det är inget konstigt med att ha en syn, det har vi ju även i Sverige när det handlar om allvarliga brott.
Ge upprättelse
Rättegången mot 54-åringen är långt i från över. Först i maj nästa år kommer Magnus Elving att hålla sin slutplädering. Han vill dock inte berätta om han kommer att yrka på lagens strängaste straff, livstids fängelse.
- Det vill jag inte uttala mig om. Det gör jag aldrig. Men folkmord är det allvarligaste brott som finns. Det säger den internationella folkrätten.
Magnus Elving är en av fyra åklagare i landet som leder utredningar om misstänkta krigsförbrytelser. Till sin hjälp har åklagarna de knappt tio poliser som ingår i krigsbrottskommissionen. Hur många misstänkta krigsförbrytare som befinner sig i Sverige är okänt.
- Det är många brottsoffer som kommer till Sverige. Men i de stora flyktingströmmarna döljer sig även en och annan förövare. Det är de personerna som vi försöker att spåra upp.
Vid sidan av arbetet med utredningen om folkmordet i Rwanda arbetar Magnus Elving med en utredning som rör misstänkta brott i Sudan. Några problem med motivationen har han inte:
- Nej, verkligen inte. Man kan tycka att rättegångarna bör hållas i de länder där brotten har begåtts. Men ibland går det inte och då måste man agera. Det ska inte finnas några fristäder för krigsförbrytare och folkmördare, säger Magnus Elving och fortsätter:
- I grunden handlar det om att ge brottsoffer upprättelse. Och att vi inte får glömma det som nästan har hänt i vår nutid.