Emy mobbades i många år

Först i dag, vid 33 års ålder, orkar Emy Serander prata öppet om det hon utsattes för i skolan. Nu vill hon arbeta för att motverka mobbning.

Skolans ansvar. Emy Serander tycker det är viktigt att arbeta förebyggande med mobbning och menar att organisationen Friends gör ett bra jobb.

Skolans ansvar. Emy Serander tycker det är viktigt att arbeta förebyggande med mobbning och menar att organisationen Friends gör ett bra jobb.

Foto: Niclas Sandberg

Norrköping2016-12-09 16:04

Emy minns inte exakt när det började, men det kom smygande under höstterminen i sjunde klass. Först glåporden – spinkis, planka, hora, fitta. Sedan började orden klottras på väggar och skåp på Råsslaskolan i Krokek där hon gick. När hon mötte sina plågoandar i korridorerna kunde hon bli inknuffad i väggen eller i skåpen. En gång spottade de på henne.

– Det bröt ner mig fullständigt, min självbild blev dålig och jag trodde på det de sa – att det var mig det var fel på, att ingen någonsin skulle vilja umgås med mig eller vilja ha en relation med mig, säger Emy.

Vid flera tillfällen slet mobbarna bort dörren till Emys skåp och hennes saker spreds ut över golvet. Hon tänker att de ville skaffa sig status genom att trycka ner andra

– Jag tror att de såg mig som ett lätt offer eftersom jag var liten och späd. Ibland kände jag mig argare på dem som stod vid sidan och bara tittade på. De som stod upp för mig och sa ifrån var så pass få att jag kommer ihåg varje person och tillfälle.

De dagliga trakasserierna ledde till att Emy fick svårt att lita på andra. Hon grät ofta efter skolan och drog sig undan hemma.

– Jag skrev mycket under de här jobbiga åren, det var säkert en bearbetningsprocess. Men när jag går tillbaka till mina dagböcker hittar jag inte så mycket om mobbningen. Det handlar mer om tonårsgrejer som relationer, förälskelser och sånt. Jag tror jag censurerade mig själv.

Det var först i åttan som hennes föräldrar förstod att det inte stod rätt till i skolan. Problemet togs upp på föräldramöten och i nian startade kuratorn en antimobbningsgrupp som Emy var med i. Men mobbningen fortsatte hela högstadietiden, även om den avtog lite när en av killarna flyttades till en annan skola.

– Min pappa ringde till den värsta mobbarens pappa, men det gjorde saken värre. Killen hade det nog inte så lätt hemma. I dag kan jag tänka att det var mer synd om dem, men det var ju inget jag reflekterade över då.

Att börja gymnasiet var en vändning – en ny klass, en ny start och de gamla plågoandarna fanns inte längre på nära håll. Nu flyttade mobbningen i stället över till internet. På den tiden hette de sociala medierna Community Skunk, MSN och ICQ och där fortsatte trakasserierna. Men i slutet av ettan, lite på samma sätt som de kommit smygande, smög sig nu mobbarna bort och det upphörde helt i slutet av första gymnasieåret.

– I trean under studentveckan var jag och mina klasskompisar ute och festade. Då stötte jag ihop med den värsta av mobbarna. Han var visserligen inte nykter men han kom fram till mig och bad om ursäkt för det han hade gjort mot mig. Det kändes bra, jag kunde respektera honom mer efter det.

Det som hjälpt Emy mycket, både under åren av mobbning och tiden efteråt, är hennes föräldrar, nära vänner och bra kärleksrelationer.

– Jag har min trygghet hemifrån, mina föräldrar fanns alltid där och de har byggt mitt självförtroende. Jag förstår att de stred för mig fast jag inte alltid såg det.

Hur dåligt Emy än har mått så har hon aldrig haft självmordstankar.

– Jag har alltid haft en stor livsglädje som hjälpt mig när det varit svårt. Jag är även otroligt ambitiös och envis och det är det som har tagit mig framåt i livet.

Emy träffade sin man Daniel när de medverkade i ett studentspex på Högskolan i Skövde. De var kompisar i fem år innan de blev ett par 2008 och tillsammans har de barnen Noah, 7, och William, 4. Noah har nu börjat första klass.

– Det är stor skillnad i skolan i dag. De jobbar med kamratdagar och de nya barnen får äldre elever som faddrar. Jag tycker det är positivt att skolan jobbar med relationer. Något sådant fanns inte på min tid.

Emy känner inte längre någon ilska mot dem som mobbade henne, hon tänker att det är bättre att lägga energin på att skapa sig en bra framtid än på att vara arg.

Hon tycker det är viktigt att vara vaksam på vad som händer bland barn och elever, så att man kan se när någon mår dåligt och därmed ha en chans att förebygga mobbning.

– Det är mobbarna som mår dåligt först, en person som mår bra har inget behov av att mobba.

Porträtt

Namn: Emy Serander.

Ålder: 33 år.

Bor: I bostadsrätt i Oxelbergen.

Familj: Maken Daniel, barnen Noah, 7 år och William, 4 år.

Intressen: Musik, amatörteater, film, skriva och grafisk design.

Friends är en organisation som arbetar med att förebygga mobbning.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!