En annan tidräkning i Rödmossen

Till en början hittar vi bara nybyggen, vackert belägna på diverse gräddhyllor med taklösa bilar parkerade utanför. Det kan kanske skyllas på solsting. Eller att team NT för dagen består av två personer med något bristande lokalkännedom. Vi snurrar runt i Åbytrakten i jakt på en grusväg med åtminstone en bondgård vid sidan av. Till slut skymtar skylten Algutsboda. Titta, en grusväg! Och inte nog med det - alldeles bredvid vägen ligger en hästgård. Det visar sig vara Ingrid och Ruben Poels gård vi stannat vid. Ingrid driver sedan några år ett hästhotell. 22 platser står till förfogande för hästägare med semesterplaner, sabbatsår eller något annat som hindrar dygnet-runt-görat att ta hand om hästen. - Det var inte meningen att det skulle bli ett hästhotell. Vi letade efter ett hus med ett par hästplatser för eget bruk. Får hjälp av lilldräng
Men det blev Algutsboda i stället, med plats för så många fler. När Ingrids häst bröt benet och behövde vila under en längre perod kom idén med hotell upp. Att det finns hästar som behöver tid att läka eller hästägare som behöver tid för semester. Idén visade sig fungera och för tillfället mumsar tretton inackorderade hästar gräs ute i hagen. På gårdsplanen står Leif Perling och pustar ut - 32 ton buntat hö senare. - Jag är vd här. Vice dräng, säger Leif som är pappa till Ingrid. Leif och hustrun har hjälpt till med höbärgningen. Och nu är allt hö äntligen inne, de hårdpressade buntarna ligger tryggt under tak om solen skulle komma att växlas till regn. Lilldrängen vet enligt resten av familjen mest och bäst. Martijn är fyra år och åker med i traktorn varje dag. - När jag kommer på morgonen frågar han vad vi ska göra och vilken traktor vi ska ta. Han har fått en egen liten stol med en livrem som han spänner fast sig med, säger morfar Leif. Energin tycks inte ha sinat efter en dag i traktorn. Martijn vill hänga upp och ned, springa fortast och posera framför kameran samtidigt. I skuggan på Solgården
Från Algutsboda och grusvägen fram. Längre bort skymtar ett stort, rött hus med gårdsnamnet Rödmossen. Efter försiktigt hojtande och knackning på dörren vänder vi och stannar i stället vid huset vars namn man knappast kan missa. Stora, vita bokstäver stavar Solgården på garagets gavel. I skuggan intill huset står Kalle Torvaldsson och Jenny Langborg och målar plankor. - Det ska bli ett nytt altantak. Det gamla är i plast och måste bytas ut, säger Jenny. Paret köpte huset 2004. Tidigare hade Jenny sin häst i Algutsboda, det var så paret fick nys om Solgården. Ingen större renovering har krävts, men garaget har piffats upp till högsta klass. Från betonggolv och gipsväggar till kaklade väggar och nymålade skåpluckor som matchar pärlan, den gamla bilen som paret tagit över. - Min pappa gick bort precis. Han har renoverat bilen själv och vi ville inte sälja den. Efter att ha frågat vem det är som egentligen bor i det stora huset en bit bort, får vi snart reda på att vi knackat på hos en kändis. - Men det är ju tomten, Håkan Thornell, som bor där borta. Jag ringer och hör om de är på väg hem. Jenny säger att om en kvart ska de vara hemma, efter ett dopp i sjön Skiren. För övrigt den klaraste sjön av dem alla, enligt många. Annan tidräkning
Och mycket riktigt, Håkan - tomten eller "han med skylten vid E 4" - och Bittis Hägerstrand möter oss på trappen när vi svänger in till Rödmossen igen. De håller som bäst på att förbereda årets dans. Snart smäller det, men Håkan är lite bekymrad. - Vi har haft lite andra jippon i sommar, men det har varit dåligt med folk. Sommarens tidigare tradition av skyfall har säkerligen skrämt bort en del människor, men om vädret håller i sig bör det ordna sig. Borden är i alla fall på plats och under dansen ska självaste Flamingokvintetten underhålla. Om det är någon som har koll på trakten, är det Håkan. Han växte upp på gården Algutsboda, där Ingrid Poel nu driver hästhotellet. Håkan köpte Rödmossen 1979. Sedan dess har huset byggts ut och renoverats. Det är en magnifik utsikt där uppe på höjden. Bittis berättar att dottern har sitt rum på övervåningen, med fönster åt två håll. - Där kan man sitta och bara njuta av utsikten, säger hon. Familjen trivs, med bara åtta minuter till Ingelsta är det nära till allt. - E4:an ser vi ju härifrån. Står det still där vet man att något hänt, säger Bittis. - Det här är en sådan rolig trakt att bo i. Vi har liksom en annan tidräkning här och alla hjälps åt. Värper mina höns dåligt kan jag byta till mig några ägg mot en kartong hallon.

En annan tidräkning i Rödmossen

För att se något annat än betong, blomlådor och balkonger gav sig NT ut på vägarna. Efter ett par mils snurrande och några förvirrade u-svängar gick det, så att säga, vägen.