Baron von Münchhausen lyckades komma upp ur ett kärr genom att lyfta sig i håret. Det var naturligtvis bara ett av många exempel på den preussiske junkerns fabuleringsförmåga, men även om det inte låter sig göras i verkliga livet, så visar det i alla fall att fantasin inte behöver begränsas av några gravitationskrafter. Det är också något som i betydande grad genomsyrar Georges Perecs författarskap och i böcker som W – minnet av barndomen, Försvinnande och Livet – en bruksanvisning, visar han hur litteraturen åtminstone erbjuder möjligheter att upphäva olika språkliga och genremässiga tyngdlagar.
Det gäller också Rummets rymder från 1974, som idag utkommer på svenska. När det gäller ansats och tonfall påminner den kanske mer om den nonsensartade lekfullheten i verk som Cantatrix Sopranica L. och andra vetenskapliga skrifter, samt den minst sagt annorlunda kokboken som han skrev tillsammans med vännen Harry Mathews – 81 lättlagade recept för nybörjare & Lantlig kokkonst från centrala Frankrike: rostad urbenad rullad fylld lammbog (farce double).
Rummets rymder består av anteckningar, noggrant upprättade listor, citat, brev och annat, som på olika sätt försöker fånga rummets olika betydelser. Hans stad är Paris och han älskar att ströva runt – eller älskade då han dog 1982 – för att bara svepas med av det pågående livet. Samtidigt kan asfalten, den ändlösa raden av färglösa fasader och gatunätet irritera. Han är en del av staden, men den kan också vara lika svår att få syn på som sin nacke eller de egna bihålorna.
De rum eller rymder som Georges Perec skildrar uppstår och förändras ständigt genom händelser och aktiviteter. Han beskriver hur en säng ger rummet en funktion, han skriver om dörrar, trappor och väggar. Till synes självklara företeelser som är direkt avgörande för det sociala spelet. I ett kapitel återkommer han till omöjligheten att återge ett ”onödigt rum”, ett som inte har något syfte för att därigenom representera intet. Det lyckas inte helt, men han finner några närmevärden hos Borges och Tolstoj och erkänner att tanken på en sal ägnad åt Joseph Haydns Symfoni nr 48 och ett annat förbehållet avläsning av barometern eller rengöringen av hans högra stortå inger viss svindel.
Rummets rymder är kanske inte något av Georges Perecs viktigaste verk, men bokens blandning av skarpsinne och lätthet är svår att stå emot. Den upphäver det omöjliga på ett sätt som skulle göraden skrytsamme baronen grön av avund.