Satt på förstukvisten hemma hos statsminister Thorbjörn Fälldin (C) i ångermanländska Ramvik. Vårsolen flödade, han var klädd i blåbyxor och raggsockar, den kända snuggan tänd. Hans väna fru Solveig bjöd på hembakat tunnbröd. Jag tänkte att jag verkligen förstod att han inte trivdes i Stockholm, utan ständigt längtade hem till byn.
Han berättade att han just ätit bäver, och förklarade att dessa var särskilt läckra på våren. Vi fortsatte småpratet om vårbruk och politik, men så blev det dramatiskt när han bad mig "lägga undan pennan" för han ville berätta om något som tyngde honom, nämligen att hans son låg på intensiven i Härnösand. Han hade spelat fotboll, tappat luften och blivit dålig, det hade sett illa ut ett tag, nu hade han repat sig men var kvar på intensiven. Löpsedlarna och förstasidorna flimrade för mina ögon. Jag försökte förhandla, men lagd penna ligger Ramvik.
I Helsingfors lyckades jag, i absolut sista nattsekunden panikrädda att Olof Palme svalt en geting på Finlands Harpsund.
Tur och otur, ni vet.