Videon är inte längre tillgänglig
Flygbilden är tagen i mars 1972 och visar framför allt den norra, och nyaste, delen av Lagerlunda. Villorna ligger i prydliga rader likt ett välstädat trädgårdsland medan virrvarret breder ut sig runtomkring i form av järnvägen, genomfartslederna, fabrikerna, storlagren och de öppna fälten.
– Men det är lugnet som lockar, säger Pia Larsson som är ordförande i Lagerlunda villaförening. Be mig plocka fram någonting särskilt med området och jag säger att det är väldigt lugnt och skönt här.
Vi träffas vid Träffpunkten, villaföreningens egen samlingsknut som består av två gamla skolbaracker och som kom hit 1984. Just nu är det också ytterst stillsamt i kvarteret. Det lätta duggregnet är knappt skönjbart men Pia Larsson lovar, tillsammans Helene Lundquist och Peter Karlsson från aktivitetskommittén, att det skulle bli betydligt mer livat på lördagen, när det var dags för den årliga julmarknaden.
– Vi siktar på att bli Norrköpings största julmarknad, säger hon. Vi har ett 40-tal säljare på plats är det är fler än vid någon annan julmarknad. Dessutom kommer Kolmårdstomten. Ifjol hade vi en bit över tusen besökare. Vi siktar på ännu flera den här gången.
Redan i slutet av 1930-talet byggdes de första villorna i Lagerlunda, även om stadsdelen då hette Sandby. Den nya småhusbebyggelsen blev en skarp kontrast till hyreslängorna i intilliggande Fredriksdal, "Frisco" i folkmun, med utedass och kallvatten.
– Min morfar var med och byggde ett av de första småhusen, berättar Peter Karlsson. Borta på Bråvallagatan. Han och en jobbarkompis. På den tiden fanns det bara en grävmaskin i hela Norrköping och den var förstås alltid upptagen. De fick själva gräva ur källaren för hand.
Lagerlunda växte kraftigt i nordlig riktning vid två etapper under 1960-talet. Det är bland annat den biten av stadsdelen som syns på flygbilden. Byggnads AB Birger Andersson uppförde 32 friliggande villor och 19 kedjehus 1963 och fyllde sedan på med ytterligare 24 radhus 1969. Den första etappens villor kostade 79 500 kronor och för pengarna fick man 97 kvadratmeters bostadsyta plus förråd, garage och en mindre oinredd vind.
För att ge plats för de nya bostäderna revs den gamla klassiska fotbollsarenan Vasavallen, där Vasagatan nu drar fram, 1956. Norrköpings mer rutinerade fotbollsvänner minns förstås Vasavallen, belägen alldeles utmed järnvägen. Dräneringen gjorde alltid planen spelbar märkvärdigt tidigt på vårarna och det var också där Sylvias "Grodan" Larsson utnyttjade motvinden i en match och nickade sin egen hörna i mål sedan bollen vänt i luften.
– Delen längst bort ligger på en liten höjd, säger Pia Larsson med bilden i handen. Den byggdes sist och vi brukade kalla den för Beverly Hills. På baksidan gick det jättebra att åka pulka. I "Leffe-backen" som den hette.
Att Lagerlunda genomgår ett generationsskifte märks inte minst genom att flera av husen har byggts till eller om. I övrigt råder småstadslugnet.
– Här i Lagerlunda är vi nog mer måna om varandra jämfört med hur det är i andra områden, säger Peter Karlsson. Man ska vara stolt över sitt bostadsområde och den känslan är stark här.
Stolt, men också stridslysten i viss mån.
Det är det här med bullret.
Redan i november 1980 protesterade flera boende i Lagerlunda mot bullret från de passerande tågen och mot avgaserna från långtradarna som stod uppställda vid mackarna utmed Stockholmsvägen på den tiden. Villaägarna hotade med fastighetsdomstolen. Mackägarna vägrade dock känna någon skuld.
– Vår station togs i bruk redan 1954, kontrade ägaren till den gamla BP-macken. Då fanns järnvägen härintill. Men husen har kommit först efteråt. Mot den bakgrunden uppfattar vi alla klagomål som ensidigt riktas mot oss som rena rama påhoppen på en etablerad verksamhet.
Norrköpings kommun lade sig inte direkt i bråket, men dåvarande stadsarkitekten Lennart Bergentz konstaterade att "i dag skulle vi säkert inte tillåta husbygge i nyexploatering så nära ett järnvägsspår och en trafikled som skett vid Vasagatan".
Protesterna har knappast tystnat helt, även om de möjligen tappat några decibel på sistone.
– Men snart är det dags att ta tag i det igen, säger Pia Larsson. Vi är fortfarande inte nöjda med bullret utifrån. Det är bara det att det har varit mycket annat på sistone.
Som uppladdningen inför dagens julmarknad inte minst.