En olycka som satte spår i livet
Tre kompisar på en moped. Bara en av dem hade hjälm. Olyckan i september kunde ha kostat 15-åriga Nathali livet.
Anna Broman, Rebecca Tegnér och Nathali Karlsson tillbaka på olycksplatsen drygt tre månader efter den dramatiska olyckan.
Foto: Fotograf saknas!
De hade bara åkt några kvarter när olyckan inträffade i korsningen Karlshovsvägen/Enebymovägen i Eneby.
- Jag åkte ut i korsningen och såg att det kom en bil från vänster. Jag kommer ihåg att det small och att jag låg på marken, säger Anna.
Hon var den enda av de tre tjejerna på mopeden som hade hjälm.
Alla tre fördes med ambulans till sjukhus. Rebecca och Anna skadades förhållandevis lindrigt och fick skrapsår och bulor. Nathali däremot fick fotknölen krossad och drabbades av blödningar i hjärnan sedan hon slagit i huvudet vid olyckan. Efter olyckan kunde läkarna inte säga om hon levde eller var död.
- Hon såg död ut i ansiktet. Det var blod på tröjan och runtomkring, berättar Nathalis mamma Anneth Karlsson.
Nathali fördes till neurointensiven på Universitetssjukhuset i Linköping. Där låg hon nedsövd i elva dagar. Anledningen var att hon periodvis hade mycket högt tryck i hjärnan. Anneth fanns vid hennes sida hela tiden och var dygnet runt på sjukhuset de tre första veckorna.
- En vecka efter olyckan ökade trycket så kraftigt att Nathali svävade mellan liv och död, berättar hon.
Men så kom vändningen. Trycket sjönk och hamnade på en mer normal nivå. Nathali behövde inte vara sövd mer. Sex veckor efter olyckan kunde hon skrivas ut från sjukhuset och komma hem till familjen. Anneth har varit hemma och vårdat henne sedan dess.
Olyckan har gjort att Nathali har problem med talet och närminnet.
- Ibland hackar det på något sätt när jag pratar, säger hon.
Mamma berättar också att det kan bli rörigt ibland när Nathali inte hittar dit hon ska eller när hon glömmer att stänga av plattan på spisen. Det betyder att mor och dotter står i ständig kontakt via mobiltelefonen.
- Ingenting är som förut. Mamma har mer koll nu, men det jag mår mest dåligt över är håret, säger Nathali. Hon saknar sitt långa hår, som rakades av efter olyckan.
De senaste månaderna har Nathali, som går i årskurs nio, haft hemundervisning. I vår ska hon börja gå i skolan igen, på deltid. Det är för rörigt i klassrummet för att hon ska orka vara där hela dagen.
Läkarna har sagt att det kan ta flera år innan tal och närminne fungerar som normalt, men prognosen är god eftersom Nathali är så ung, förklarar Anneth.
För Anna har tiden efter olyckan varit tung.
- Det känns förjävligt att tänka på att jag körde mopeden. Många anklagade mig efter olyckan. Jag isolerade mig och gick inte ut på två veckor, berättar hon.
- Men jag kan inte klandra dig för olyckan. Nathali är 15 år och vet att man inte ska åka moped utan hjälm, säger Anneth.
Anna och Nathali är överens om att olyckan har förändrat deras syn på livet. Nu skulle de inte kunna tänka sig att åka moped utan hjälm på huvudet.
- Man tror alltid att det inte kan hända en själv något, men det kan det göra. Man ska ta vara på livet, man lever bara en gång, säger Anna.
Så jobbar vi med nyheter