Vi ger oss ut i centrala Norrköping på en intensiv jakt. Reglerna för tävlingen är enkla. Med ynka två timmar och en varsin identisk chokladkaka till förfogande ska vi tävla mot Folkbladets ungdomsredaktion. Med hjälp av all vår charm och talang ska vi se till att dessa godis byts mot andra varor för att i slutet se vilken vara som var värd mest. Alla knep är tillåtna. Nu gäller det.
Vi i UngNT-laget lägger händerna ovanpå varandras och på tre höjer dem i luften med ett tjut. Sammanhållning i laget kommer bli vårt vinnande koncept, enas vi om.
- Jag är riktigt taggad nu! tjoar UngNT-Julia och alla i laget instämmer.
Första offret på vår jakt blir en ensam tjej som sitter och väntar på bussen vid Stortorget. Vi kliver fram och i mun på varandra börjar vi förklara för den stackars tjejen i övre tonåren vad vårt syfte är. Vi frågar om hon möjligtvis hade något vi skulle kunna byta vår, redan nu, ganska mjuka chokladkaka mot. Hon börjar rota i väskan och håller upp en färgglad vattenpistol, storlek mindre, och en rosa tändare med ett sött hundmotiv.
Vi i laget överlägger dilemmat och kungör att vi inte vill byta vår, vad vi tror, eftertraktade chokladkaka mot de varor hon erbjuder. Vi går vidare.
Lite längre bort sitter en kvinna i väntan på spårvagnen som vi kliver fram till med bestämda steg.
- Jaaa ni. Jag har en bok från biblioteket, men jag blir nog inte så populär om jag byter bort den, tvekar kvinnan ... en enkrona?
Vi avböjer även detta erbjudande, det gäller att ha is i magen. Det är vi eniga om.
Erbjuder en puss
Tredje offret blir en manlig student som tillsammans med sina två studentvänner står och dricker öl utanför Friskis och Svettis. Vi närmar oss försiktigt för att sedan försöka locka dem att byta vår nu ännu mjukare choklad.
- Vill du byta den här mot din studentmössa? försöker jag och håller upp chokladen.
- Njaaa, tvekar han, men ni kan få en puss?
UngNT-laget gör ett kvickt överläggande men fastslår att en vara som denna skulle kunna bli svår att sedan byta vidare så det blir ett nej tack.
Vi riktar nu stegen mot en kvinna med händerna fulla av matkassar och börjar förklara vårt ärende. Men innan vi ens pratat klart avbryter hon oss;
- Jag gjorde det där när jag gick på universitetet och jag lyckades minsann byta till mig en flaska vin på Systembolaget, säger hon och skrattar innan hon vandrar vidare.
Nöjda båda två
Så plötsligt spanar UngNT-Sebastian in en ung jordgubbsförsäljare som ser mer än trevlig ut. Hans namn visar sig vara Erik Dahl och han går glatt med på att byta vår chokladkaka mot en ask med jordgubbar. Vi bedömer att detta är ett bra byte då jordgubbarna var värda betydligt mer. Båda parter verkar nöjda och vårt första byte är avklarat!
Plötsligt börjar det vimla av potentiella bytare då jordgubbarna verkar inge både respekt och skapa ett ökat intresse för vad vi har att säga. Ett gäng tjejer exempelvis sätter sig ner, mitt på Drottninggatan, för att förtvivlat tömma ut innehållet i sina väskor i jakt på något att byta mot jordgubbarna.
- En vattenpistol? Tandkräm? En reflex? Ett gäng kondomer? rabblar en av tjejerna som nyss blottat hela sitt privatliv genom sin handväskas innehåll inför alla förbipasserande. Vi skakar på huvudena.
- Men min mobil då? Hemnycklar? skrattar hon uppgivet.
Kräsna som vi är avböjer vi vänligt men bestämt. Vi är inte intresserade av något av hennes erbjudanden, allra minst det första, så jakten går vidare.
Oklart om värdet
Vi kopplar återigen på oss våra leenden och otroliga charm och går fram till studenterna Frida Eriksson och Sofia Svensson.
- Vi är jättesugna på jordgubbar! Kan vi byta dem mot en cider vi har i väskan?
Vi byter utan att tveka men när studenterna sedan gått blir vi en aning tveksamma om detta verkligen var ett smart drag.
- Är inte jordgubbar mer värda än en cider? funderar vi. Äsch, vi bytte ju i alla fall och vi måste komma vidare.
Som tur var dröjer det inte länge förrän vi stöter ihop med en 20-årig grabb som visar sig heta Axel Engström.
- Jag kan byta med er, meddelar han när vi förklarat spelreglerna. Han visar sin legitimation och viftar med en tjuga.
- Kan vi inte få lite mer för den här cidern? Den är säkert väldigt god! Har du inga småmynt du vill bli av med? ber UngNT-Julia.
- Här har ni åtta spänn, säger Axel och går.
Vi räknar mynten och inser att vi blivit snuvade på två hela kronor. Vi är nu alltså visserligen 26 kronor rikare men en cider fattigare. Vi enas om att här krävs en rejäl prutningsinsats för att nu överleva tävlingen.
Vi upplever att folket på gatorna börjar sina så vi styr kosan mot en liten godisaffär på Drottninggatan. Med våra slantar i fickan kliver vi in i samlad trupp och börjar se oss omkring efter prisvärda fynd. Vi resonerar oss fram till att trisslotter skulle kunna vara otroligt mycket mer än just 25 kronor som de råkar kosta. Det borde väl vara ett bra byte? Frågan är då bara vad vi skulle kunna köpa för den sista enkronan? Vi hittar snart ett tuggummipaket för 15 kronor.
- Hej! Skulle vi kunna få de här tuggummina och en trisslott för 26 kronor? Vi är med i en tävling! ler UngNT-Sebastian.
- Ja, en trisslott lät ju bra annars, räcker inte det? undrar Sara Holm som står i kassan. Eller förresten, ni kan ju få ta den där chokladasken som egentligen kostar 49 kronor.
Nöjda kliver vi ut ur affären med en stor röd och till och med hjärtformad chokladask i högsta hugg. Vilket kap! Vårt rus varar dock inte speciellt länge när vi på andra sidan gatan skymtar Ungt Folk med en röd stol.
- En röd stol! Hur sjutton kunde de byta till sig en hel stol? utbrister jag bistert.
Vi går fram till dem men vågar inte visa vår, i jämförelse med deras stol, futtiga chokladask.
- Vill ni byta den här mot er kamera eller? ler Ungt Folk-Jakob som uppenbart är nöjd över sitt lags fångst.
- Nae, svarar vi dröjande i kör och vandrar vidare, nu med en aning stukat självförtroende.
Muggarna duger inte
Vi riktar in oss på ett café i Spiralen med vår chokladask nedstoppad i min väska.
- Vi har ett par Filippa K muggar som vi kan tänka oss att byta er choklad mot, erbjuder Viktoria Hummerhielm som står bakom disken.
Vi resonerar i laget att de visserligen var tjusiga muggar men att de å andra sidan kanske inte är så enkla att värdera. Vi gissar också att de inte har ett så stort eftertraktningsvärde på stan, så vi undrar om de har andra alternativ att erbjuda.
- Vad sägs om två paket av vårt egna knäckebröd då i olika smaker? undrar Viktoria. De är faktiskt värda 39 kronor styck.
Vi slår till direkt.
- Vem är inte sugen på en knäckemacka när man går på stan liksom? tänker vi.
Laget vandrar vidare genom några olika affärer där personalen konstigt nog inte alls verkar intresserade av varken oss eller våra paket med knäckebröd. Slutligen kommer dock till en liten urmakare i Spiralens djupaste shoppingdjungel. In stiger vi med två paket hårt bröd och våra vackraste leenden.
- Jag ska prata med chefen, säger Mona Danielsson och ringer i en liten ringklocka när vi undrar om hon har något att byta.
Hoppet tänds
Från ett hål i väggen längre in i butiken kliver Ingemar, som visar sig vara både chef och Monas man, ut.
- Jo men visst har vi väl något ni kan få byta era paket mot, ler Ingemar och vandrar längre in i butiken igen. Vi ser hur han drar ut en låda för att sedan plocka ut ett armbandsur.
- Om vi får era knäckebröd får ni den här klockan. 495 kronor får ni ge för den här i vanliga fall.
I ett tillstånd som kan liknas vid extas tackar vi och tar byter våra varor. Knäckebröden verkade gå hem. Det kan man lugnt konstatera.
Väl ute ur affären går det också långsamt upp för oss att vi kanske, kanske ändå har en liten chans att vinna denna tuffa kamp mot Ungt Folk och deras stol.
Rejält nyfikna på hur det hade gått för vårt motståndarlag beger vi oss mot den angivna samlingspunkten, tjugo minuter innan utsatt tid. Där står redan Ungt Folk-laget och väntar med sin nu inte lika imponerade röda stol.
- Jo, först hittade vi en som ville köpa vår choklad för 40 spänn. För de pengarna gick vi till en second handbutik och köpte oss vår stol för 35 kronor och en porslinsfigur för en femma, berättar Jakob och Kalle om vartannat.
- Porslinsfiguren bytte vi sedan bort mot en cykelnyckel av en dam i Hörsalsparken. Dock har vi inte hittat någon cykel som nyckeln passar i än så vi räknar den som värdelös.
Ungt folk ser sig besegrade
Teatraliskt tar jag då upp klockan som jag hittills gömt i väskan.
- Oj oj oj, suckar Kalle från Ungt Folk när vi triumferat visar upp klockan.
- Oh yeah, säger Anton.
- Okej då, ni vann, medger Jakob.
Vi skakar lyckligt hand med vårt motståndarlag och tackar varandra för en god match samt självutnämner oss till stans bäst säljande ungdomsredaktion. Det ni.